Hoppkräftornas skrämmande doft påverkar havets näringskedja

Lukten triggar försvaret hos planktonen

Hoppkräftorna skickar även ut kemiska substanser som en lukt i vattenmassan. Växtplanktonen registrerar lukten och startar då sina försvarsmekanismer.

– I tester har jag sett att mängden kemiska signalsubstanser som utsöndras av hoppkräftorna avgör hur växtplanktonen bygger upp sitt försvar, säger doktoranden Kristie Rigby vid Göteborgs universitet.

Hon kunde i en avhandling isolera de kemiska substanserna, så kallade copepodamider, från hoppkräftorna och använda dem i labbförsök.

Genom att utföra experiment med flera och enstaka planktonarter kunde hon utforska effekterna på artsammansättningen, bioluminescens (mareld), produktionen av gift och förändringar i kolonistorlek för olika växtplankton när de utsätts för lukten.

Följdeffekter i näringskedjan

Studierna visade att planktonarterna påverkas på olika sätt beroende på förekomsten av hoppkräftor och de kemiska signalsubstanserna de utsöndrar. Vissa arter kan gynnas på bekostnad av andra när hoppkräftan skickar ut sin lukt i havet.

Balansen i havets ekosystem hänger ihop med hur mycket växtplankton som finns tillgängligt som föda för zooplankton, som till exempel hoppkräftor. Det kan i sin tur leda till följdeffekter längre upp i näringskedjan för de arter som äter hoppkräftorna.

– Skrämseleffekten av hoppkräftans lukt har betydelse för näringsväven. Vi har sett att artsammansättningen förändras beroende på hur mycket kemiska substanser som finns i vattnet. Det spelar en lika stor roll, om inte större, som själva betningen av hoppkräftorna, vilket är viktigt för att förstå, säger Kristie Rigby.

Avhandling är en pusselbit för att kunna kartlägga näringsväven i havet som är en av jordens viktigaste kolfällor.