Hälsan hos deltagarna mättes bland annat genom icke-invasiva biomedicinska tester.
Artikel från Malmö universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Socialt stöd och delaktighet är avgörande faktorer för att förbättra hälsan hos befolkningen i socialt utsatta områden. Det visar en ny avhandling som utvärderat aktiviteter inom ett hälsofrämjande forskningsprogram i Malmöstadsdelen Lindängen.

Forskningsprogrammet Jämlik hälsa – Hälsofrämjande innovation i samverkan har funnits i Lindängen sedan 2017. Forskarna har utgått från Lindängenbornas egna behov för att tillsammans identifiera olika insatser som skulle kunna förbättra hälsan i området.

– Tidigare har det varit svårt att nå fram till invånarna och förstå deras levnadsvillkor. Vi ville ge dem ett sammanhang att hitta sin egen röst, säger Rathi Ramji, doktorand i vårdvetenskap vid Malmö universitet, som tillsammans med invånarna i området och andra forskare har utvecklat, utforskat och utvärderat forskningsprogrammets hälsofrämjande insatser i sin avhandling.

Förutom att involvera boende i området har även andra aktörer ingått i samarbetet, bland andra Malmö stad, Röda Korset, Rädda Barnen och privata företag. Forskningsmodellen som använts i Lindängen är deltagarbaserad och kallas CBPR, Community-based participatory research.

Community-based participatory research är en forskningsmetod där olika aktörer, som till exempel allmänheten, olika samhällsorgan, beslutsfattare och forskare, skapar ny kunskap tillsammans. Andra exempel är medborgarforskning och deltagande aktionsforskning.

Källa: Vetenskap och Allmänhet

– Det speciella här är att vi som forskare inte haft någon annan agenda här förutom att stödja befolkningen att själv förbättra sin egen hälsa. Vi har utgått från deras egna beskrivna behov och de har själva varit med och formulerat vad de behöver hjälp med, berättar Rathi Ramji.

Lokala hälsofrämjare navet i verksamheten

Jämlik hälsa inleddes med en workshop tillsammans med 150 invånare i Lindängen. Efter workshopen tog sex hälsolabb form med olika fokusområden. Till labben knöts också hälsofrämjare, frivilliga från området som drev arbetet och aktiviteterna framåt inom ramarna för programmet.

I sin avhandling har Rathi Ramji undersökt och utvärderat aktiviteterna i två av hälsolabben: munhälsa och kost för familjer och fysisk aktivitet för kvinnor. I analysen ingår bland annat mätningar av deltagarnas livskvalitet och hälsa, kvalitativa fokusgrupper och biomedicinska hälsotester. Utvärderingen visar genomgående beteendeförändringar, både kring kost och fysisk aktivitet. De som engagerades via labbet med fokus på fysisk aktivitet gick från att vara isolerade och stillasittande till att vara mer fysiskt aktiva.

– En viktig slutsats är att socialt stöd, och framför allt hälsofrämjarna, spelat en stor roll för att skapa hållbara beteendeförändringar och förbättra hälsan. Kvinnornas roll har också varit central. De var initialt i störst behov av stöd och aktiviteter, samtidigt har de varit en ingång till hela området och har förmedlat vidare vad de lärt sig till sina familjer och nätverk.

Tecken på ökad motståndskraft under pandemin

Labben fortsatte sina aktiviteter under hela covid-19-pandemin. Hälsofrämjarna hade då byggt upp ett starkt nätverk redan innan och kunde därför hålla kontakten med deltagarna via Whatsapp och Zoom.

– De sociala nätverken var på plats redan, vilket verkar ha bidragit till en ökad motståndskraft hos befolkningen. Förvånande nog ökade deltagarnas upplevda livskvalitet också under pandemin, de fortsatte dessutom försöka träna och äta bra. De biomedicinska testerna visade också att deras hälsa inte försämrades trots nedstängningen av samhället, säger Rathi Ramji.

Mer om forskningsprogrammet:

Avhandling:

Health promotional interventions informed by community-based participatory research in a socially disadvantaged neighbourhood: Development, Exploration and Evaluation.

Kontakt:

Rathi Ramji, doktorand i vårdvetenskap, rathi.ramji@mau.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera