Tema

Tämja vilda växter – ett sätt att få mat till fler

Trots att det finns tiotusentals ätliga växter står några få för merparten av vår basföda. För att föda en växande världsbefolkning behöver vi ta tillvara betydligt fler, varnar forskare. I Sverige görs försök att korsa grödor med vilda släktingar.

I tjugo år har det pågått i skymundan – ett udda och tämligen unikt växtförädlingsprojekt. Ett av mycket få försök i världen att domesticera en vild växt för mänsklig konsumtion. Den heter fältkrassing och är kusin till oljeväxten raps.

Projektet startades av växtförädlaren Arnulf Merker vid SLU i Alnarp utifrån problemen att odla annat än korn och vallgräs i norra Sverige på grund av klimatet, och att mycket mark ligger i träda. Lantbruket där skulle behöva fler grödor som ger ekonomi, som oljeväxten raps. Men raps kan bara odlas upp till Gävle.

I norr finns däremot rapsens släkting rybs, men den avkastar dåligt och kan inte sås på hösten. Drömmen var en flerårig gröda som täcker jorden på vintern, minskar jorderosion och vattenläckage. Den ska vara vinterhärdig och gå att så tidigt.

Det var därför professor Merker satsade på fältkrassingen, rapsen vilda kusin, som det också går att utvinna olja ur.

Fältkrassing, Lepidium campestre, är en cirka 25 cm hög, kort gråhårig, tätbladig ört. Upptill utspärrat grenig med klasar av små vita blommor och rundade skidor med hinnkant. Den är en art i familjen korsblommiga växter, och kallas ibland kung Salomos ljusstake.

Växtförädling på vågat vis

Det var ”ett tokigt projekt” – ingen hade gjort något liknande – men resultatet är en förädlad gröda med fantastisk potential, menar Cecilia Hammenhag, en av forskarna i projektet efter Merker, som avled för tio år sedan.

– Fältkrassingen sås på våren, samtidigt med vårkorn och på samma fält. När vi skördar kornet på sommaren ligger krassingen kvar som en bladmatta på marken. Sedan växer den, övervintrar och täcker jorden, för att sedan skördas andra året.

Som tvåårig gröda har den ett djupt och utbrett rotsystem som binder kol i marken, vilket är en stor klimatvinst.

Odlad mångfald 

Att utgå från en inhemsk växt, i stället för att anpassa grödor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern, har fördelar enligt Cecilia Hammenhag. Det kräver mindre anpassningar till vår miljö. 

– Ska den biologiska mångfalden bevaras och den odlade mångfalden ökas måste det ske på lokala villkor, inte med global likriktning.

Plantering med plantor i ett rutnät där marken är täckt av markduk.

Urvalsförsök med fältkrassing, SLU Alnarp 2018. Bild: Cecilia.gustafsson1981, CC BY-SA 4.0

Människor har sysslat med växtförädling i tiotusen år

I och med att människor började odla växter och hålla husdjur har de valt ut växtindivider med egenskaper som har varit människan till mest nytta, kanske en individ av en gräsart där frön inte föll till marken när det mognat utan satt fast på axet så att de kunde skördas.

I traditionell växtförädling letar man efter organismer, exempelvis mutanter, som liknar de egenskaper man vill ha, och avlar på dem så att egenskapen förstärks över generationerna.

I GMO (genetiskt modifierade organismer) har man gjort en medveten förändring av arvsmassan hos en växt, så att växten till exempel får resistens mot skadedjur eller bekämpningsmedel. Gener förändras, tas bort eller läggs till med genteknik.

Att ta fram en ny gröda för en så liten marknad som Norden är inget som de stora förädlingsföretagen vill satsa på. De senaste åtta åren har därför Merkers projekt gjort fältförsök med fältkrassingen i Alnarp:

Traditionell korsning och urval sida vid sida med genetiska analyser där man söker dna-markörer för vissa egenskaper. Det är i dag ett gängse sätt att komma snabbare fram i traditionell växtförädling. Inget genetiskt material genmodifieras alltså. Men vägen till en ätbar och kommersiellt gångbar gröda är fortfarande lång.

– Oljan som den ser ut nu är inte lämplig för livsmedel. Det kommer att ta tid innan vi har en olja något färdigt för konsumtion. Däremot kan dagens olja blandas i diesel som biodrivmedel, säger Cecilia Hammenhög.

Ett till plus i kanten för fältkrassingen är att frökakan, som återstår efter det att oljan har pressats ur, kan bli till djurfoder.

– Att grödor för foder, energi och mat konkurrerar om värdefull jordbruksmark är ohållbart i längden, det bästa är om allt kan kombineras i en och samma gröda, menar forskarna.

Ensidig växtförädling

Efterkrigstidens jordbruksrevolution har byggt på ”hårdförädling” av egenskaper, för att få så stor avkastning som möjligt. Andra egenskaper – som motståndskraft mot skadeinsekter, bakterier, svampar eller väder och temperaturväxlingar – har fått stryka på foten. I ett förändrat klimat kan det orsaka missväxt och slå ut viktiga grödor.

Det finns över 7 000 ätliga växter i världen, enligt det brittiska forskningsinstitutet Kew Gardens årliga rapport om biologisk mångfald bland växter och svampar. Men idag står  bara 15 växter står för nästan allt vi äter från växtvärlden. Och fyra miljarder människor är helt beroende av tre grödor – ris, majs och vete.

Tiotusentals ätliga växter – men beroende av några få

  • Av 42 000 nyttoväxter listas 7 039 som ätliga, i Kew Gardens databas. Av dem äter vi 417 växter i större utsträckning. Ungefär 200 arter har domesticerats, enligt annan forskning. Endast 15 växter står för över 90 procent av människans energiintag globalt. Över 4 miljarder människor är helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete.
  • Nästan alla ätliga växter är kärlväxter. Bönor är den största gruppen, med 625 arter, sedan palmer (325), gräs (314), malvaväxter med bland annat kakao, ockra, durian (257), korgblommiga växter som solros, maskros och sallader (251).
  • Under 2019 beskrevs och namngavs 1942 växtarter och 1 886 svampar för första gången. Bland dem finns arter som kan bli värdefulla som mat, dryck, läkemedel eller fibrer.
  • Runt 148 000 svamparter är kända, men forskare uppskattar att det finns 2-5 miljoner totalt. Många kan sannolikt användas som läkemedel eller för att framställa dem. Samtidigt hotas minst 723 av de växter som redan nu används till medicin av utrotning.
  • Sex grödor – majs, sockerrör, sojabönor, palmolja, raps och vete – står för 80 procent av världens alla biobränslen. Några av alltså desamma som världens största matgrödor, vilket bidrar till minskad mångfald. Det finns 2 500 andra växtarter som skulle kunna användas till bränsle eller bioenergi.

Källa: Kew Gardens rapport ”State of the World’s Plants and Fungi 2020i

Det svenska försöket att tämja en vild inhemsk växt till en lukrativ oljegröda, som i fallet fältkrassingen, är unikt. Men det finns andra förädlingsprojekt, som jobbar med att anpassa svenska grödor till ett varmare klimat. Och sedan några år tillbaka görs försök med bland annat det afrikanska sädesslaget kernza, som likt fältkrassing är flerårigt och har djupa rötter.

Läs mer: Så ska bönderna tackla klimatkrisen

I Tyskland förädlas en ätbar variant av baljväxten lupin, med provodlingar i bland annat Sverige. Ett annat sätt att få tåligare och mer motståndskraftiga spannmål är att korsa gamla sädesslag som emmer och spelt in i moderna grödor.

Svenska växtförädlarna fokuserar också på gamla sorter av proteingrödor som åkerböna och gråärt – vid sidan av spannmål. Man tittar på foderbaljväxter, klöver och vicker, för att få nygamla gröna proteinkällor.

Läs mer: Nu grönskar det för proteinerna

För att öka den odlade mångfalden försöker växtförädlare och genetiker världen över att föra in både vilda arter och gamla odlade kultursorter i framtidens grödor. Och det brådskar, för även om tusentals okända arter beskrivs varje år så dör många andra samtidigt ut. Två av fem växter i världen hotas av utrotning, enligt rapporten från Kew garden. Och om 30 år kan vi vara tio miljarder människor på planeten, enligt det scenario Kew arbetar med.

Frågan är bara hur mycket tid vi har.

Det värdefulla i att odla växter från förr

närbild på pimpinellros

Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.

Äldre kulturväxter kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling. Att själv odla äldre sorter i trädgården är ett sätt att bidra till ökad mångfald.

Inom Programmet för odlad mångfald, POM, arbetar forskare med äldre kulturväxter, som de inventerat och samlat i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter, vid SLU i Alnarp.

Syftet är att bevara dem, i odlad form, men också att hjälpa till att sprida dem så att fröer och plantor kan göras tillgängliga i handeln igen, förklarar Erik de Vahl, som är genbankskurator för köks-, krydd- och medicinalväxter.

– Vi bevarar ett grönt levande kulturarv, som kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling – som resistens mot olika sjukdomar. Jag jobbar med bland annat potatislök och schalottenlök, som vi odlade innan vi började köpa gul lök i butik.

Plockar nypon som aldrig förr

Vad som är viktiga egenskaper för växterna i framtidens odling, är inte alltid lätt att säga, därför gäller det att bevara en så stor genetisk bredd som möjligt. Särskilt när det gäller växter som sällan odlas professionellt, som till exempel rabarber.

Forskarna är därför beroende av kontakter med amatörodlare.

Ett exempel är nypon. Under pandemin har nypon-plockningen fullkomligt exploderat. I Nationella genbanken finns nu 300 sorters rosor, av vilka hälften ger nypon. Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.

– Vi har haft en ganska stor kunskapslucka på vissa grödor. Men otroligt mycket frukter och bär odlas i hemträdgårdar, och många som inte odlar funderar på att göra det nu i och med pandemin, säger Erik de Vahl.

Så kan du bidra till mångfald i odlingen:

  • Tipsa om egen odling av arter:
    Du som odlar äldre trädgårdsväxter i dokumenterad lång kontinuitet (före andra världskriget) kan kontakta de ansvariga för olika växtslag inom Programmet för odlad mångfald. Du hittar det på slu.se/pom och fliken Kontakt.
  • Tipsa om vildväxande fynd:
    Du kan rapportera dem i Artportalen, som är en del av Artdatabanken vid SLU. artportalen.se
  • Tipsa om signalarter, som indikerar stor biologisk mångfald:
    De kan rapporteras i artfakta.se/rapportera, en annan del av Artdatabanken.
  • Tipsa om invasiva arter, som hotar biologisk mångfald:
    På samma ställe, artfakta.se/rapportera

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Tämja vilda växter – ett sätt att få mat till fler

 lästid ~ 8 min