Så kan nedsövda patienter förmedla smärta

26 mars 2021
Artikel från Malmö universitet
Ämne: Samhälle & kultur

Hur kan en nedsövd patient förmedla sitt behov av smärtlindring? Frågan har aktualiserats under pandemin, när många vårdats i respirator. Ett sätt är genom ett smärtskattningsverktyg som baseras på de gemensamma beteenden som nedsövda patienter uppvisar.

Covid-19 kan ha stor påverkan på lungor och patienters förmåga att andas, vilket har gjort att många behövt vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning (IVA).

På IVA är patienterna ofta nedsövda, under konstant bevakning av såväl personal som teknisk utrustning. Efteråt är det inte ovanligt att patienter berättar att de inte känt sig sedda och att de upplevt obehag av törst, oro och i många fall smärta.

Inte kunnat förmedla sitt lidande

Känslan av att inte vara sedd hänger samman med att patienterna beskriver att de inte kunde förmedla sitt lidande till personalen. Lidandet orsakas inte bara av den fysiska smärtan utan även av bristen av kontroll och att inte kunna påverka sin situation, vilket beskrivs som en konstant kamp.

– Mina studier tyder på att oförmågan att påverka situationen och känslan att vara utelämnad spelar stor roll för hur patienterna upplever sin smärta. Det gäller inte bara avsaknad av kontroll över smärtan utan även över sin smärtbehandling. Patienten kan känna kontrollförlust både av för mycket smärta och av för mycket smärtstillande. Det är en balansgång, säger Mia Hylén, forskare vid Fakulteten för hälsa och samhälle på Malmö universitet.

Nedsövda visar samma beteenden

För att patienten ska känna mer kontroll behöver hon eller han få vara delaktig i sin smärtbehandling. Men en förutsättning för att personalen ska kunna balansera vården enligt patientens behov, är att den nedsövda patienten kan förmedla sin smärta. Ett sätt att öka kommunikationen mellan patient och personal på IVA är genom ett smärtskattningsverktyg som baseras på de gemensamma beteenden som nedsövda patienter uppvisar när de känner smärta.

Mia Hylén har testat och utvärderat hur smärtskattningsskalan Behavioral Pain Scale (BPS) kan användas på vuxna patienter inom intensivvården.

Smärtskattningsskalan BPS

Smärtskattningen går till så att patienten observeras i 1–2 minuter i vila eller vid omvårdnadsåtgärd. Det är tre områden som bedöms: ansiktsuttryck, armrörelser och andningsmönster (om patienten är intuberad) alternativt röstuttryck (om patienten inte är intuberad). Intubering innebär att patienten har ett rör i luftstrupen för att få hjälp med andningen via respirator.

Varje område har i sin tur fyra beskrivningar att välja mellan. Dessa visar gradvis mer smärta och graderas med 1–4 poäng. Det sammantagna antalet poäng kan variera mellan 3 och 12 och visar den nivå av smärta som patienten upplever. Ju högre poäng desto mer smärta. När BPS överstiger 5 poäng rekommenderas smärtstillande.

– Med BPS kan personalen läsa av en nedsövd patient för att förstå nivån av upplevd smärta och anpassa behandlingen därefter. I min forskning har jag översatt, psykometriskt testat och utvecklat BPS, samt analyserat om andra variabler förutom beteenden påverkar smärtbedömningarna, berättar Mia Hylén.

För att säkerställa att det är just smärta skalan mäter har Mia Hylén studerat patienter och deras smärta i förhållande till BPS vid tillfällen som man vet gör ont, exempelvis vid vändning eller borttagning av drän (kateter). Sedan jämförde hon med mätningar under en åtgärd som inte är smärtsam, som att bli tvättad med en mjuk tvättlapp. Skalan visade sig träffsäker – den var både tillförlitlig och trovärdig – vilket betyder att den ger samma utslag oavsett vem av personalen som läser av patienten.

– Jag hoppas att skalan ska kunna guida personalen till en bättre behandling och patienten till en bättre upplevelse under tiden på IVA. Dels genom att patienten får en bättre balanserad smärtbehandling, dels genom en ökad upplevelse av kontroll tack vare att patienten nu kan förmedla sin smärta på ett nytt sätt, säger Mia Hylén.