Tillgång till bottenlevande djur som vitmärla och ishavsgråsugga (skorv) är central för näringsväven i Östersjön. Bild: Ulf Bergström, SLU Aqua
Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Östersjöns främsta rovdjur högst upp i näringsväven blir allt magrare. En ny studie visar att den försämrade hälsan hos gråsäl och torsk hänger samman med förändringar hos de bottenlevande kräftdjuren ishavsgråsugga och vitmärla, som många fiskar äter. Bakom detta ligger klimatförändringar och övergödning.

– Det är viktigt att man förstår hur näringsvävarna fungerar när man ska förvalta fisket. Det räcker inte att se till hur fisken och fisket förändras. Tillgången och kvaliteten på fiskens föda är minst lika viktiga, säger Lena Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

I ett samarbete mellan flera universitet har forskarna undersökt hur djurens hälsa och antal har förändrats under två decennier i Bottenhavet och Egentliga Östersjön. Djurgrupperna de har undersökt – säl, torsk, strömming, skarpsill, ishavsgråsugga, vitmärla och djurplankton – befinner sig på olika nivåer i näringsväven. Systemet är komplext och flera arter kan vara både rovdjur och bytesdjur. Till exempel äter strömming djurplankton och viss bottenfauna, medan strömmingen själv äts av torsk.

Sämre livsmiljöer för djur på botten

Studien visar framför allt att det finns ett samband mellan torskens och sälens hälsa och tillgången på bottenlevande djur. I sälens fall är sambandet indirekt genom att strömmingen som den äter påverkas av tillgången på bottenlevande djur och hur väl dessa mår. I båda fallen finns en koppling till klimatförändringar och övergödning:

– Vi vet att utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön har ökat kraftigt sedan 1990-talet, till stor del på grund av övergödning. Det leder till ett minskat livsutrymme för de bottenlevande bytesdjuren. Detta har bland annat lett till att ishavsgråsuggorna blivit både färre och magrare och därmed är en sämre föda för torsken, säger Agnes Karlsson, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.

Extremt väder kan försämra

Fetthalten och medelvikten hos strömming i Bottenhavet har enligt studien förbättrats på sistone, vilket beror på att tillgången på det bottenlevande kräftdjuret vitmärla ökat.

– Uppgången är dock relativ, eftersom vitmärlan i Bottenhavet kollapsade i början av 2000-talet och det vi nu ser är tecken på en återhämtning, säger Agnes Karlsson.

De bottenlevande kräftdjuren slogs ut efter en period med extremt mycket regn som förändrade vattenkvaliteten i Bottenhavet.

– Klimatförändringar gör att vi troligen kommer att få se fler sådana här extrema händelser i framtiden. Om inte insatserna mot övergödning intensifieras så kommer sannolikt också syrebristen i Östersjön att öka ytterligare och leda till att de bottenlevande djuren totalt sett blir färre. Detta kan få stora effekter till exempel för de fiskarter som fiskas kommersiellt. Det är viktigt att man tar hänsyn till samspelet mellan olika arter i näringsväven både vid miljö- och fiskeförvaltning, säger Lena Bergström.

Studien är ett samarbete mellan forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Naturhistoriska riksmuseet, och har publicerats i Ambio- A Journal of the Human Environment.

Artikel:

Linking consumer physiological status to food-web structure and prey food value in the Baltic Sea

Kontakt:

  • Lena Bergström, institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, lena.bergstrom@slu.se
  • Agnes Karlsson, institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, agnes.karlsson@su.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera