Se upp när havet blommar

–  Forskningen är samstämmig om vad problemet är. Vi har för mycket näring i Östersjön, vilket gynnar de små växterna, alltifrån cyanobakterier till det fintrådiga slemmet på stenarna. Sen finns det olika syn på vilka åtgärder som är mest effektiva för att komma framåt, säger Tina Elfwing, föreståndare för Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.

Under högsommarens finaste dagar är förutsättningarna som bäst för cyanobakterier och de kan till skillnad från alger själva utvinna kväve från luften, vilket ger en konkurrensfördel. Med gott om annan näring förökar de sig i stor mängd och om vädret är lugnt och stilla samlas de vid ytan.

Den giftiga cyanobakterien Nodularia spumigena. Katthårsalg på svenska. Bild: Wikipedia

Det är inte bara störningsmoment för semesterfirare utan kan också vara ett hälsoproblem. Vissa arter av de blommande cyanobakterierna producerar ämnen som direkt orsakar sjukdomssymptom på människor och djur. Algförgiftning kan ge hudutslag, kräkningar och feber. Hundar och katter som dricker vatten med algblomning i riskerar att dö.

Om algblomning på SMHI:s hemsida

På senare tid har ämnet BMAA som kan produceras av cyanobakterier fått uppmärksamhet. Det misstänks kunna ha betydelse för uppkomst av nervsjukdomar som ALS, men forskningen har inte kunnat visa några sådana samband i Östersjöområdet och det är oklart om ämnen som produceras av cyanobakterierna och andra växtplankton anrikas i näringskedjan. Däremot finns det god kunskap om andra ämnen som lagras upp i näringsväven, såsom dioxin i fet Östersjöfisk.

– Vi har ett stort problem med hormonstörande ämnen och höga dioxinhalter i den fisk som finns i Östersjön och dessutom använder vi fler och fler kemiska ämnen i vår vardag som vi inte vet så mycket om och som till slut hamnar i Östersjön, säger Tina Elfwing.

Finns bra miljö även i Östersjön

Efter alla larm kan det vara lätt att se på Östersjön som ett dött hav fullt av farligheter, men forskarna vill samtidigt nyansera bilden. Det finns en mängd välfungerande miljöer i Östersjön och det har också visat sig att man med åtgärder kan förbättra situationen i innanhavet. Reningen av vattnet från S:t Petersburg-området i Ryssland har till exempel haft en mycket positiv inverkan på havsmiljön.

– Om vi går tillbaka 50 år innan reningsverken var det nästan förenat med livsfara att bada i inre Stockholms skärgård, så det är ju dramatiskt hur mycket bättre det har blivit. På olika skalor och olika utmaningar har det gått framåt enormt, säger Tina Elfwing.

Hur ska man då göra för att motverka algblomningarna?

Genom att analysera sedimentkärnor har forskarna konstaterat att fenomenet även förekom för tusentals år sedan. Innanhavet har mängder av inbyggda problem, berättar Helén Andersson, chef för oceanografisk forskning på SMHI.

– Man får komma ihåg att Östersjön är en besvärlig balja, med algblomningar och syrefria bottnar redan innan människan hade satt så stort tryck på det. Stora avrinningsområden och den lilla kontakten med öppet hav vid Danmark skapar en mix av sötvatten och saltvatten som gör det svårt för många arter. Rätt länge påverkade vi det känsliga systemet utan att förstå vad vi gjorde. Nu tar det lång tid att komma rätt igen, säger Helén Andersson.

En stor bidragande orsak till överskottet av näringsämnen i Östersjön, som leder till algblomningarna, är läckage från jordbruket på land. Där finns en del av lösningen.

Algblomning utanför Gotland. bild: NASA

– Vi har kunnat visa att i genomsnitt går bara hälften av all gödsel som vi lägger på åkermark tillbaka via skörd, resten läcker ut i miljön och en stor del hamnar till slut i Östersjön. Men det finns tekniker för att förbättra utnyttjandegraden och pengar inom EU:s jordbrukssystem borde stödja den strukturförändring som behövs. Det här måste vi förtydliga och förklara för politikerna, säger Christopher Humborg, professor på Stockholms universitet och vetenskaplig ledare på Östersjöcentrum.

Brist på större rovfiskar

En annan orsak till att grunda vikar växer igen är bristen på större rovfiskar. Den yrkesmässiga trålningen, fritidsfisket vid kusten och störda lekmiljöer leder till att arter som torsk, abborre och gädda minskar. De behövs för att hålla ekosystemet i balans. Många forskare tycker att fler kustnära områden skulle vara fiskefredade och att trålningen efter torsk stoppas helt, i alla fall tills beståndet återhämtat sig rejält.

– Jag rekommenderar ett trålningsförbud för torsk på fem år. Det är få båtar som orsakar detta och de sätter ett jättestort tryck på torsken. Fakta är så tydliga. I Öresund går det inte att tråla på grund av båttrafiken och där väger torsken dubbelt så mycket. Det vore bra om forskarna gick ihop och gjorde det väldigt tydligt: låt torsken vara i fred, säger Christopher Humborg.

Andra lösningar på övergödningsproblematiken i Östersjön som föreslagits är stora ingenjörsprojekt, som att dammsuga upp näringsrikt bottensediment i Östersjön eller att tillföra syre genom bubbling. Det måste i så fall ske samtidigt med andra åtgärder påpekar Helén Andersson.

Hög köttkonsumtion bidrar till algblomningen

–  Det är klart att man kan behandla baksmälla, men först måste man kanske fundera på vad som orsakade baksmällan. Det långsiktiga arbetet med jordbruk, avloppsutsläpp och så vidare måste fortsätta. Och innan vi ger oss på hela Östersjön bör man också visa exempel på att så stora och dyra ingenjörsförsök fungerar.

Något som sammantaget spelar stor roll är vad och hur mycket vi lägger på grillen under sommarkvällen. Att äta mycket kött bidrar till övergödningen eftersom det sätter tryck på  jordbruket att bli allt mer intensivt.

– 70 procent av alla grödor vi producerar använder vi för att föda upp djur. Grisfarmar som producerar 60000 grisar om året skapar hotspots där det läcker riktigt mycket kväve och fosfor och de har etablerats helt utan koppling till produktionen av grödor som geografiskt finns på ett helt annat ställe. Fodret produceras ibland inte ens i Östersjöregionen utan i länder som Brasilien. Det är ganska vansinnigt tycker jag, säger Christopher Humborg.

Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se