Tema

Fler kvinnliga forskare skulle ge nya perspektiv på världsekonomin

Bara 3-4 procent av svenska professorer i nationalekonomi är kvinnor, det vill säga totalt 4-5 personer (2005). Skulle nationalekonomin och därmed den ekonomiska politiken sett annorlunda ut om nationalekonomi inte vore en så mansdominerad disciplin? Detta är frågor som Ing-Marie Gren, professor i naturresurs- och miljöekonomi vid SLU, funderat mycket över.

Högskoleverket har, i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning, gett ut Genusperspektiv på nationalekonomi, skriven av Anne D. Boschini (fil. dr., nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet), Christina Jonung (fil.lic., Bryssel) och Inga Persson (professor, nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet). Skriften är en del i en serie, där syftet är att ge en orientering om genusperspektiv inom olika discipliner, däribland nationalekonomi.

Här kan vi lära oss att inte mer än tre-fyra procent av svenska professorer i nationalekonomi är kvinnor, det vill säga totalt fyra-fem personer (2005). Skulle nationalekonomin och därmed den ekonomiska politiken sett annorlunda ut om nationalekonomi inte vore en så mansdominerad disciplin? Detta är frågor som Ing-Marie Gren, professor i naturresurs- och miljöekonomi vid SLU, funderat mycket över.

– Under min tid som lärare och forskare har jag upplevt att kvinnliga nationalekonomer i högre utsträckning intresserar sig för konkreta problem såsom arbetslöshet, ojämlikhet och miljöproblem. Eftersom det sällan är möjligt att förstå och hitta lösningar till sådana problem med en ensidig metodinriktning tror jag att med fler kvinnliga nationalekonomer och debattörer skulle det finnas en större mångfald av metoder. De skulle vara konceptuella, men troligen inte så enkelriktat matematiska. ”Marknaden” skulle ha tillmätts mindre betydelse i debatten och det skulle funnits mer probleminriktade och konkreta frågeställningar om vardagen, säger Ing-Marie Gren.

– Världsekonomins problem och lösningar skulle sannolikt framställts på ett mindre kategoriskt sätt och med större respekt för andra synpunkter än de rent ekonomiska. Det skulle finnas en större ödmjukhet för ämnets begränsningar och mer öppenhet för vad historiker, statsvetare, sociologer och andra vetenskapsmän kan bidra med.

Den feministiska nationalekonomin vänder sig inte bara mot neoklassicismen, utan även mot de alternativa synsätten. Den nationalekonomiska vetenskapen är enligt detta synsätt utvecklad av män och för män, och har en könsbias. Mäns erfarenheter och värderingar har präglat problemområden, begrepp, teorier, metoder, val av observationer och tolkningar av resultat inom ämnet. Alla dessa punkter bör utsättas för granskning ur feministiskt perspektiv, hävdar författarna till Genusperspektiv på nationalekonomi. Om även kvinnors erfarenheter och värderingar tillåts påverka och integreras i ämnet så kan detta utvecklas i en annan, mer allsidig, riktning:

”En individ fokuserad på att maximera egennyttan, oberoende av andra individer, och med givna, stabila preferenser är ingen särskilt bra beskrivning av det verkliga livet. Vi föds inte med färdiga preferenser. De utvecklas i samspel med andra personer, genom uppfostran, i social gemenskap och kommunikation, och påverkas av tradition, historia, information, kunskap, sociala strukturer, trender och reklam. Likaså påverkas vår nytta av andras glädje, andras sorg, andras konsumtion och standard. Den feministiska ekonomin vill lyfta in de sociala relationernas betydelse i den nationalekonomiska analysen.” (Boschini, Jonung och Persson, 2005).

Texter i tema världsekonomi: Ingrid Kindahl, Jonas Ohlin och Danil Lundbäck
Redaktör: Danil Lundbäck
Illustrationer: Magnus Elweklint
Fotografier: Diapix
Faktagranskning: Mats Hammarstedt, Professor i nationalekonomi, Linnéuniversitetet

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Fler kvinnliga forskare skulle ge nya perspektiv på världsekonomin

 lästid ~ 2 min