En av den främsta kritiken mot den neoklassiska skolan är att den har så stort inflytande. Den utgör nuvarande paradigm och utmanas inte inifrån de ekonomiska institutionerna.
– Ska man forska vid en nationalekonomisk institution måste man stanna kvar inom den neoklassiska skolan, säger Thomas Hahn, ekonom-agronom knuten till Stockholm Resilience Center.
– Jag anser att de neoklassiska modellerna ofta missar det väsentliga, såsom innovation och förändringar i regler, normer och fördelningsfrågor, vilket alltsammans påverkar kostnader och priser. Det verkar ofta vara viktigare att teorierna går att förklara matematiskt än att det stämmer empiriskt, säger Thomas Hahn.
Alternativa forskningsteorier är alltså sällsynta inom de nationalekonomiska institutionerna. Däremot finns de inom andra discipliner, exempelvis sociologi och ekonomisk historia och bland miljö- och beteendeekonomer.
Utmärkande för den neoklassiska ekonomin är att den utgår från matematiska modeller och från att människan alltid agerar rationellt, vilket är tänkt att skapa tillväxt och välstånd. De forskare som för fram alternativa tankesätt lutar sig hellre mot empirin, det vill säga, de studerar hur människor faktiskt beter sig och drar slutsatser utifrån det.
Monopol
Peter Söderbaum, professor emeritus vid Mälardalens högskola, talar om att den neoklassiska skolan har monopol i den meningen att alla som studerar ekonomi läser samma böcker och lär sig samma saker – över hela världen.
– Människan är inte så rationell som den neoklassiska teorin förutsätter. Hon är delvis styrd av marknaden, men inte enbart, säger han och fortsätter: I dag förväntas alla, både människor och företag, vara vinstmaximerande. Och visst måste företag tjäna pengar. Men det måste också finnas verksamhetsidéer som är icke-monetära. Jag tänker på hälsovård, skola och miljö. I den ekonomiska analysen bör man hålla isär det monetära och det icke-monetära. Sätter man ett pris på allt blir det fel.
Det finns tecken på att företrädare för de olika disciplinerna intresserar sig mer och mer för varandras arbete. Exempelvis gick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne 2002 till psykologen Daniel Kahneman. Hans forskning har bland annat just visat att människan inte alltid är ekonomiskt rationell.
Hur folk faktiskt beter sig
En annan nobelpristagare, Elinor Ostrom (som fick Nobelpriset i ekonomi 2009), var en empiriker. Det vill säga hon utgick inte ifrån matematiska modeller (som neoklassiska teorin och i synnerhet Chicagoskolan), utan studerade istället hur folk faktiskt väljer (beteendeekonomi). Hennes studier visade sådant som nationalekonomerna tidigare hade sagt var omöjligt, till exempel att gemensamt ägande kan vara effektivt.
Ekonomie doktor Eskil Jonsson anser att tanken på fria marknadskrafter är en teknisk produkt och att ett ekologiskt paradigmskifte behövs som betonar en långsiktig och globalt hållbar utveckling. Själv skrev han en avhandling 1998 som pekade på att enbart det konventionella ekonomiska perspektivet är för snävt. Han anser att man också måste ta in sociala, ekologiska och kulturella aspekter.
– Exempel på hur sådana aspekter inte tillåts påverka är när de som ska förklara stora börsras säger att det “bara handlar om psykologi” och att placerarna antar ett “flockbeteende”. När det i själva verket är självklart att människor beter sig socialt, säger Eskil Jonsson.
Stewardship
Han anser att den neoklassiska skolans och Chicagoskolans vision om hur konkurrens och ekonomisk framgång ger tillväxt, inte tar någon hänsyn till om det även skapar sociala orättvisor, konflikter eller krig. Motsatsen, som han efterlyser, kallar han “stewardship” (förvaltarskap), och han ger ordet en mycket vid mening. Det innebär att människor som “förvaltare” måste ta ett “ömsesidigt ansvar” tillsammans med andra för naturen och miljön och hushålla med alla resurser.
– Stewardshiptankens betoning på ömsesidigt ansvar tar särskild hänsyn till att vi lever i ett globalt hushåll, medan den moderna västerländska ekonomin präglas av ett ensidigt antropocentriskt perspektiv, där resten av världen betraktas som objekt för mer eller mindre obegränsad exploatering, säger Eskil Jonsson.
Texter i tema världsekonomi: Ingrid Kindahl, Jonas Ohlin och Danil Lundbäck
Redaktör: Danil Lundbäck
Illustrationer: Magnus Elweklint
Fotografier: Diapix
Faktagranskning: Mats Hammarstedt, Professor i nationalekonomi, Linnéuniversitetet
