Bröstcancerpatienter som fått rehabilitering drabbas mer sällan av hög ångest

Bröstcancer är en tumörsjukdom med förhållandevis god prognos, nästan 90 procent lever mer än 5 år och nästan 80 procent lever mer än 10 år. Diagnostiken och behandlingen av bröstcancer drabbade kvinnor har förbättrats markant under senaste 20 åren. De nya behandlingarna är dock ofta krävande och många patienter får biverkningar, både fysiska och psykologiska som kan kvarstå lång tid efter behandlingen.

Sjukvården är idag van att hantera de biverkningar som uppstår under själva behandlingen men mindre van att hantera de behov som kvarstår efter att behandlingen är avslutad. Tidigare studier har visat att många patienter har behov som inte tillgodoses av den vanliga sjukvården.

Helena Granstam Björneklett, doktorand vid Centrum för klinisk forskning i Västerås och överläkare vid onkologikliniken på Västmanlands sjukhus har i sin avhandling studerat en grupp kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Nära 400 patienter rekryterades från onkologikliniken i Västerås samband med att de fick sin strålbehandling. Hälften av kvinnorna lottades till att genomgå rehabiliteringen och hälften till att bli kontrollpatienter. Båda grupperna gick på sina vanliga kontroller vid onkologi- och kirurgkliniken i Västerås.

Kvinnorna som genomgick rehabiliteringen gjorde detta under en veckas internat med uppföljning två månader senare. Under detta internat fick de bland annat delta i kuratorssamtal, ha läkarsamtal i grupp där de fick undervisning om sin sjukdom, behandling, biverkningar med mera. kvinnorna fick också lära sig så kallade copingstrategier (sätt att hantera sin diagnos och sjukdom) prova på olika former av avslappning. Under veckan ingick också någon form av kulturell aktivitet. Det var dock lite fysisk aktivitet och denna bestod mestadels av promenader.

– Vi har i studien kunnat visa att andelen kvinnor med hög ångestnivå var signifikant lägre i studiegruppen än i kontrollgruppen efter ett år men vi kunde inte visa någon skillnad när det gällde symtom på depression, livskvalitet eller fatigue, en speciell typ av trötthet som är relaterad till cancerdiagnos och behandling, berättar Helena Granstam Björneklett.

Forskarna kunde inte heller visa någon skillnad när det gällde sjukskrivning och sjukvårdskonsumtion, men det var en tendens till att kvinnorna i rehabiliteringsgruppen var sjukskrivna längre och man kunde också visa att den totala kostnaden för kvinnorna i denna grupp var högre även innan själva kostnaden för internatet räknades med.

I långtidsuppföljningen efter 6,5 år kunde forskarna inte visa någon skillnad mellan grupperna när det gällde symtom på ångest och depression. De kunde dock visa att kvinnorna i rehabiliterings gruppen hade mindre symtom på fatigue och också på de delar av livskvalitet formuläret som mätte kognitiv funktion, framtidsperspektiv och kroppsuppfattning.

– Sannolikt har inte alla kvinnor som får bröstcancer behov av rehabilitering. Man måste hitta någon form av screeningsinstrument som kan finna de kvinnor som har störst behov. Många har också mer fysiska behov de behöver hjälp med och man bör sannolikt kombinera fysisk och psykologisk rehabilitering och också behovspröva detta, säger Helena Granstam Björneklett.

Centrum för klinisk forskning i Västerås är ett samarbete Uppsala universitet och Landstinget i Västmanland där patientnära forskning bedrivs.

Avhandlingen Support Group Intervention in Primary Breast Cancer: Health-Related Quality of Life, with Special Reference to Anxiety, Depression and Fatigue försvaras den 17 november.

KONTAKT OCH INFORMATION
Helena Granstam Björneklett, tel: 021-176789, 070-7691451, e-post: helena.granstam-bjorneklett@ltv.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se