Matematikundervisningens problem inget nytt

Politikerna är bekymrade över allt sämre kunskaper hos skoleleverna och satsar på forskning som ska göra matematikundervisningen bättre. Under denna forskning ligger ett sällan ifrågasatt antagande: att matematik är viktigt.

Skolans uppgift är att förmedla matematiken till eleverna och det lyckas inte särskilt väl. Men vad menar vi egentligen när vi talar om ”matematik” i skolan, och varför är den så viktig? Vi lär oss att tänka på matematiken som en egenskap hos naturen; någonting som finns ”där ute”, oberoende av vad matematiker, ingenjörer eller skolelever gör med den. Denna matematik kopplas i skolplanen samman med höga ideal som demokrati, skönhet och självständighet.

– Själva undervisningen med tråkiga övningsuppgifter och prov, framstår tvärtom snarast som ett problem som hindrar eleverna från att tillgodogöra sig matematiken, säger Sverker Lundin.

Men denna kritik mot undervisningen är inget nytt. I sin avhandling visar han att gång på gång under matematikundervisningens historia har pedagoger gått till attack mot ”traditionella” undervisningsmetoder, som dödar elevernas självständiga tankearbete och skymmer den sanna matematiken för dem.

– Ja, kritiken mot matematikundervisningen framstår faktiskt redan från början som helt central för skolmatematikens självbild, säger Sverker Lundin.

I sin analys försöker han att komma vidare genom att ta sikte på just matematiken ”där ute”, den som skolan lär oss att förhålla oss till. Kanske är det denna föreställning om matematiken som står i vägen för vår förståelse av vad som pågår i skolans matematikundervisning? Sverker Lundin förklarar att vår bild av matematiken uppstår i skolan: den är skolans matematik. Med hjälp av den slovenske filosofen och psykoanalytikern Slavoj Žižeks undersöker den svenska matematikundervisningens historia, från de första räknelärorna på 1600-talet fram till det sena 1800-talets folkskola. Då hade skolans matematikundervisning tagit form såsom vi känner den idag, och detsamma kan sägas om diskussionen kring matematikundervisningens tillkortakommanden. Matematiken beskrivs som ett sublimt objekt: eftersträvansvärt men ouppnåeligt, laddat med positiva betydelser men bakom det finns – ingenting.

Många är idag frustrerade över att skolmatematiken inte lever upp till högt ställda förväntningar och att den dessutom tycks vara mycket svår att förändra. Det visar sig att denna frustration har varit skolmatematikens olyckliga följeslagare ända sedan slutet av 1800-talet.

– Lärare och läroboksförfattare har sedan dess ständigt, precis som idag, tvingats kompromissa med sina högt ställda ambitioner på grund av skolans traditionstyngda praktiska verklighet, säger Sverker Lundin.

Därmed väcks frågan om hur dagens förbättringsförsök skiljer sig från de tidigare – som ju visat sig vara fruktlösa. Och än viktigare är givetvis frågan om vad som skulle krävas för att åstadkomma verklig förändring, och vilken förändring som i så fall är eftersträvansvärd. På dessa frågor lämnar avhandlingen inga definitiva svar.

– De kan bara besvaras genom ett offentligt kritiskt samtal. Min avhandling är ett bidrag till detta samtal.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sverker Lundin, tel: 070-604 70 95, eller sverker.lundin@gmail.com