Fler friskolor ger bättre matematikkunskaper

Den svenska skolan har under 1990-talet genomgått ett antal stora reformer och förändringar. Bland annat har ansvaret och finansieringen för skolan decentraliserats och konkurrens bildats från fristående skolor. Åsa Ahlin vid nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet, har studerat vad som hände med resurserna till skolan i samband med decentraliseringen och hur elevers studieresultat påverkades av konkurrens från fristående skolor. Avhandlingen innehåller även analyser av lärarnas rörlighet och av kommuninvånares efterfrågan av skolresurser.
Analysen av hur konkurrens från fristående skolor påverkar elevers resultat bygger på ett rikt datamaterial där ett slumpmässigt urval elever födda 1982 följs genom huvuddelen av grundskolan. Resultaten visar att det finns ett positivt samband mellan högre grad av konkurrens från fristående skolor i en kommun och bättre studieresultat i matematik. Detta gäller för såväl låg- som högpresterande elever. Däremot kan inga effekter av skolkonkurrens påvisas för studieresultaten i engelska eller svenska.
Genom att jämföra elevernas resultat mellan två tidpunkter, årskurs 6 och 9, och relatera detta till graden av konkurrens i olika kommuner undviks många av de metodologiska problem som tidigare studier av konkurrensens effekter på elevresultat lidit av. Eftersom “tillväxten” av elevernas kunskaper mäts, minskar problemet med att kontrollera för andra faktorer som påverkar resultaten, såsom elevernas socio-ekonomiska bakgrund. Elevresultaten i årskurs 9 mäts med hjälp av resultaten på de nationella proven, medan resultaten i årskurs 6 baseras på prov utformade av pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet.

1991 och 1993 genomfördes två stora reformer som ledde till en decentralisering av skolan. I avhandlingen studeras hur de kommunala resurserna till grundskolan påverkades i samband med dessa reformer. Resurser mäts i termer av skolkostnader per elev (exklusive lokalkostnader) respektive lärartäthet. Den studerade perioden är 1989-1995. Resultaten ger inget stöd för att resurserna till skolan blev mer beroende av kommunernas olika ekonomiska förutsättningar i samband med decentraliseringen. För det första var skolresurserna mer jämnt fördelade mellan olika kommuner efter decentraliseringen än före. För det andra kan inget samband mellan kommunernas skattebas och skolkostnader påvisas, varken före eller efter reformerna. Resultaten tyder också på att utformningen av statsbidragssystemet spelar roll för vilken effekt statens bidrag till kommunen får. Det finns ett positivt samband mellan riktade statsbidrag och kommunala skolresurser, medan ett motsvarande samband inte kan påvisas för de generella statsbidrag som ersatte det tidigare systemet med riktade bidrag.

Kontaktinformation
Åsa Ahlin kan kontaktas på 018-471 1632, 070-271 8283 eller via e-post Asa.Ahlin@nek.uu.se