Behandlingar av artros kan i studier framstå som effektiva. Men hur bra är behandlingarna, egentligen? Det finns en viktig brist som kan påverka forskningsresultaten, menar svenska forskare. Och det handlar om något som många av oss nog känner igen – att smärta kan komma och gå.
Artros är en livslång ledsjukdom som blir allt vanligare. Sjukdomen ökar med stigande ålder och orsakar ofta smärta och nedsatt fysisk funktion.
Artros, vanligaste ledsjukdomen i Sverige
Idag har var fjärde vuxen över 45 år i Sverige sökt vård för artros. Det motsvarar ungefär en miljon människor.
Besvären sitter ofta i knäleder, höftleder, fingrarnas leder, ryggen och stortåns grundled.
I en frisk led finns en balans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosket. Men vid artros bryts det ner mer ledbrosk än det byggs upp. Det gör att brosket blir tunnare och att det till och med kan saknas brosk på vissa ledytor. Det kan leda till irritation i leden. Även mjukdelar som ledband och muskler påverkas av artros. Leden kan så småningom bli stel, göra ont eller svullna.
Källor: Lunds universitet samt 1177.
Naturliga variationer i smärtan
Smärtan hos personer med artros, precis som vid många andra tillstånd, varierar. Man har perioder med mer smärta och mindre smärta. Variationen är naturlig. Men det här blir problematiskt vid studier av artrosbehandling då man ofta vill att studiedeltagarna ska ha artros med smärta över en viss nivå för att delta i studien.
– Personer som befinner sig i extremvärden med mycket smärta kommer sannolikt att ha mindre smärta vid en senare mätning, säger Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet samt läkare vid ortopediska kliniken vid Skånes universitetssjukhus.
Detta kallas ”regression mot medelvärdet”, fortsätter han.
– Mätningar under uppföljningen kommer på grund av detta ofta att visa positiva effekter vare sig behandlingen är effektiv eller inte.
Det som kan verka som en förbättring i en studie kanske bara var en förbättring som hade skett ändå, med andra ord.
Skillnad på smärtskalan
I en studie har Martin Englund och forskarkollegan Aleksandra Turkiewicz beräknat storleken av den förbättring som uppkommer genom denna “regression mot medelvärdet”, alltså den del av förbättringen som är på grund av naturliga variationer.
Forskarna, som utgick från en stor befolkningsstudie av personer i USA med knäartros, fann att fenomenet förklarade cirka 1 poängs förbättring på en smärtskala från 0 till 10.
1 poäng som kan förklaras av naturliga variationer kan verka som en liten siffra, men den är inte så liten, menar Martin Englund.
– Det är förhållandevis mycket då man i artrossammanhang totalt sett ofta rapporterar 1 till 2,5 poängs förbättring i smärta i genomsnitt, i olika studier.
Bättre studier behövs
För att man verkligen ska kunna avgöra om en behandling är effektiv eller inte ska det finnas en adekvat kontrollgrupp som får placebo och där studiedeltagarna inte vet vilken behandling de fått. Med effektiv avses en behandling som är mer effektiv än den förbättring man får med placebo – och när regression mot medelvärdet är borträknat.
Studien har betydelse för planering och tolkning av resultat från forskning som utvärderar effekt av behandlingar för artrossmärta, menar forskarna.
Behovet av behandling är enormt
– Det finns ett stort behov av mer effektiva behandlingar vid artros, vilket gör att marknaden öppnar upp för flera behandlingsformer som felaktigt hävdar effekt eller överdriver dess storlek, säger Martin Englund.
Injektioner med plasma rik på blodplättar, PRP, är ett exempel på en behandling med otillräckligt bevisad effekt, menar han.
– Men även träning vid artros är ett annat exempel där studierna ofta saknar en relevant kontrollgrupp och därmed blir slutsatserna om positiva effekter på smärta i regel överdrivna.
Vetenskaplig artikel:
Pain in clinical trials for knee osteoarthritis: estimation of regression to the mean, The Lancet Rheumatology.
Kontakt:
Martin Englund, professor och överläkare
martin.englund@med.lu.se
