Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

De rör sig långsamt, äter mellis och tvekar att korsa farliga älvar. Den stora älgvandringen följs av en hängiven tv-publik. Forskaren Erica von Essen vill nu ta reda på varför vilda djur väcker tittarnas engagemang.

För femte året i rad kan tittare i direktsändning följa Den stora älgvandringen i SVT och ta del av bilder från kameror som satts upp på platser där många älgar brukar passera. Tidigare år har denna så kallade slow-tv lockat många tittare som också är aktiva i kommentarsfälten.

Erica von Essen är docent vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. Hon har nyligen startat forskningsprojektet DigiWild tillsammans med Jesse Peterson vid Linköpings universitet.

Den stora älgvandringen är en av två fallstudier där forskarna ska undersöka hur människor knyter relationer till vilda djur digitalt. De vill undersöka hur och varför man tittar. De vill också ta reda på vad tittarna vill se.

Den andra fallstudien kommer att vara Svenska Jägareförbundets nya digitala plattform Viltbild, där jägare postar om vilt i form av spår, observationer, avskjutning och egna kamerabilder.

Vad studerar ni med Den stora älgvandringen?

– För Den stora älgvandringen kommer vi att följa djurets “resa” från kamerafångst ute i naturen, till den digitala sändningen hemma hos folk, till att bli föremål för en aktiv social mediegemenskap där exempelvis älgar, järv och renar blir till “dagens bild”, ingår i tittartävlingar och pratas om i Facebookgruppen “Vi som gillar den stora älgvandringen” på SVT, säger Erica von Essen.

Forskarna undersöker hur SVT:s team riggar kameror och övervakningsteknologi för att bemöta allmänhetens växande intresse och preferenser för att se vilt. De vill också se hur tittarna förmänskligar, följer och sympatiserar med vilt de ser på skärmen.

–  Det blir inte bara underhållning i livechatfunktioner med sändningen, men också utrymme för kritiska diskussioner kring älgförvaltning och jakt och möjlighet att lära om både ekologi och biologi.

Varför har ni valt att göra studien DigiWild?

– När vi blir allt mer urbaniserade, skapar vi samtidigt dessa nya intressanta utrymmen och sätt att interagera med eller titta på vilda djur som man inte skulle ens tänkt tanken på för femtio år sedan. Men de har kommit bli meningsfulla sätt att “lära känna” vilda djur. Livestreaming från åtelkameror, vattenhål, savannkameror, bo och nästkameror, och så vidare, drar nu en växande och hängiven publik, säger Erica von Essen och fortsätter:

– I takt med att naturdokumentärer blir allt mer storslagna, konstruerade och spektakulära, som BBC:s David Attenborough-ledda serier, kommer vi att se en fortsatt popularisering av avslappnade liveströmmar. Vi vill faktiskt se djurens mer intima, tråkiga, vardagliga liv också, och på våra egna premisser. Vi vill ta reda på allt vi kan om denna trend, inklusive vilka det är som tittar och vad de spanar efter.

Vad hoppas ni kunna uppnå med studien?

– Vi vill framför allt se på hur relationen utvecklas mellan människan/tittaren och det vilda djuret, inte bara älgen. Det kan vara att det här sättet att uppleva vilda djur är en språngbräda till att ta sig ut i naturen, där man får en fysisk upplevelse. Men det kan också vara ett fenomen i sig, begränsad i det digitala. I grund och botten vill vi se vad förhållandet är mellan online och offline i det här sammanhanget. Det skulle vara intressant att kunna påvisa “påtagliga” effekter av hängivenhet till denna liveström som ökad kunskap om vilt, att man engagerar sig i naturvård eller antar en ny hobby som jakt, fågelskådning eller vandring.

Älgar på väg att korsa en älv.
För femte året kan tittare i realtid följa hur älgarna vandrar – och med viss tvekan – korsar en älv. Bild: SVT

Projektet innehåller medborgarforskning. På vilket sätt?

– Det som slår mig när jag läser på Facebookgruppen Vi som gillar den stora älgvandringen på SVT är att tittarna inte är passiva. De är aktiva deltagare som bidrar till diskussion, artbestämning och kunskap om de vilt som syns på skärmen. De skapar såväl som konsumerar. Fastän vår andra fallstudie, Viltbild bland jägare, har tydligare kännetecken för medborgarvetenskap genom konkret input till viltförvaltning, tror jag att man i breda drag också kan se att aktiviteterna i sociala media kring Den stora älgvandringen också bidrar till att utöka kunskapsläget, både officiellt eller inofficiellt. SVT och forskare är också lyhörda för tittarna, och svarar ofta på deras tekniska och ekologiska frågor på Facebookgruppen och i andra forum.

Hur blev du intresserad av att studera hur människor ”betraktar” djur?

– Sättet vi filmar, fotograferar, och representerar vilda djur säger oss något om våra relationer till dem. Närbilder från bo- och nästkameror som fångar intima familjedetaljer av annars skräckinjagande rovfåglar bidrar till ett nytt sätt att se dem. Sättet som människor tittar på vilda djur – från bekvämligheten av sina hem, på mobila skärmar eller ute i naturen, lär också påverka våra relationer med dem, till och med skapa nya där inga fanns, säger Erica von Essen och fortsätter:

– Eftersom övervakningsteknologier, som drönare och go-prokameror på djuren, förnyas så snabbt, till en punkt där vi kan virtuellt interagera med vissa djur genom uppmaningar på skärmen, betyder det att framtiden för detta sätt att titta på vilda djur kommer att bli ganska oförutsägbar. Hur nära kan vi komma? Hur nära vill du komma? Eftersom jag är intresserad av att förändra vilda djurs etik i samhället generellt, och nya roller som vilda djur spelar för oss, som memes eller djurinfluenser, verkade detta vara en bra fallstudie.

Vad forskar du mer om?

– Jag har ett projekt som heter ”Med rätt att döda: En nekropolitisk studie om gallring av oönskade djur i urbana och rurala miljöer” där vi tittar på kommunjägares dilemman med att ta bort problemvilt, framförallt i städer. Det kan röra sig om en aggressiv svan i stadsparken eller en älg som springer genom Södermalm. Vi ser på hur de jagar dessa i tider när de också får kritik av allmänheten kring att inte ta bort gulliga djur. Min resterande forskning täcks av projekt kring jakt, vildsvin och oönskade invasiva arter.

Följer du dagligen Den stora älgvandringen?

– Nej, men jag följer dagligen de som följer den! Jag läser på Facebookgruppen flera gånger per dag och skrattar ofta högt. Jag är rätt otålig av mig och vet inte om jag är en bra tittare för slow-TV.

Vad skulle du helst vilja se sker framför kamerorna där?

– De mest minnesvärda naturdokumentärmomenten för mig har varit när djuren märkt av, interagerat med, eller saboterat övervakning som ska spionera på dem. Jag tror inte att vi kommer att se en repris av makaken som snodde fotografens kamera i Indonesien och tog en selfie med den, men jag skulle vilja se åtminstone ett djur som är rebelliskt. Jag tror att fåglar av olika slag kommer att vara skurkarna.

Direktsändningen av älgarnas vandring avslutas den 7 maj klockan 23:00.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera