Gruppdynamik på idrotten viktig för barn med NPF-diagnos

Under hela 90-talet arbetade hon som lärare i år 4-9, med specialpedagogik och elever med neuropsykiatriska diagnoser (NPF), som autism och ADHD.

– Ibland var det elever som blivit så kallade hemmasittare, det vill säga de gick inte till skolan. Jag började fundera på när och varför det beteendet börjar. Varför orkar inte vissa elever med neuropsykiatriska diagnoser vara i skolan? säger Anna Thorén.

Problemet började ofta på gympan

Först många år senare när hon gick en forskarutbildning vid Örebro universitet fick hon möjlighet att studera frågan. Utgångspunkten blev en artikel av en idrottsforskare som undersökt varför vissa elever med NPF fick så låga betyg att de inte kom in på gymnasiet.

– Det framkom i forskningsartikeln att problemet ofta började på gympan. Det var där kraven blev för höga på eleverna med autism och ADHD. Därför fokuserade jag min studie på skolämnet idrott och hälsa, säger Anna Thorén.

Med forskningsfrågan vad blir det av ämnet idrott och hälsa när elever med NPF är integrerade angrep hon ett ämne som är viktigt att belysa, eftersom många elever med NPF-diagnoser i dag är integrerade i vanliga klasser. Men lite är känt om hur dessa elever, som ofta är mer känsliga för krav och stressiga situationer, upplever lärmiljön under idrottslektionerna och vad de behöver för att de ska lyckas på de lektionerna.

– Det finns också väldigt lite tidigare forskning med elevperspektiv och sannolikt inte någon tidigare studie som undersöker inkluderings- och exkluderingsprocesser på gruppnivå. Trots att det är just på gruppnivå som läraren möter funktionsvariationer som NPF. Det är den verkligheten vi måste belysa även som forskare, vi behöver ta med hela kontexten, säger Anna Thorén som tillsammans med Mikael Quennerstedt och Ninitha Maivorsdotter påbörjade en sådan studie 2017.

Brist på information fick konsekvenser

Genom observationer av idrottslektioner och intervjuer med elever genomfördes studien under två års tid i mellanstadieklasser på två skolor i en västsvensk kommun. Studien har ett transaktionellt perspektiv, det vill säga utgår från att alla ingående parter påverkar och påverkas av varandra. Något som också blev tydligt i studien.

Bland annat framkom det att lärarens enda genomgång av vad som skulle hända på idrottslektionen kunde störas av oro och prat varvid elever med NPF, av rädsla att uppfattas som dumma av klasskompisar och bli retade, inte vågade ställa frågor till läraren när de inte hörde eller förstod. Brist på information och ingen möjlighet att förbereda sig fick negativa konsekvenser för elever med NPF, och även för elever utan diagnoser men med andra svårigheter i Idrott och hälsa.

– Det är viktigt att läraren förstår vikten av förberedelser och att hela klassen har behov av dem.

Samtidigt fanns det exempel på en elev med flera neuropsykiatriska diagnoser som verkade älska idrottslektionerna och fungerade hur bra som helst med både klasskompisar och lärare.

Omöjligt generalisera utifrån en diagnos

– Det talar för att det är viktigt att läraren får tid att lära känna sina elever. Det visar också att det är omöjligt att generalisera utifrån en diagnos.

En viktig slutsats av studien är att inkludering och inkluderande lärmiljöer är mycket mer komplext än vad skolorna i dagsläget utgår från.

– I dag vill skolor gärna säga om sig själva att ”här arbetar vi inkluderande”. Men det kräver att lärare får tid att komma överens om vad inkludering innebär för dem.

Framgångsrik inkludering handlar om gruppdynamik

I studien som fått namnet What physical education becomes when pupils with neurodevelopmental disorders are integrated: a transactional understanding är slutsatsen att inkluderings- och exkluderingsprocesser sker hela tiden och en anpassning som är avsedd att vara inkluderande för en elev med NPF kan vara exkluderande för en annan elev, med eller utan NPF.

– Lärare behöver vara ödmjuka inför elevers olikheter, säger Anna Thorén.

Studien visar att framgångsrik inkludering på idrottslektionerna handlar om gruppdynamik och inte om enskilda elever ”med problem”. Om lärare fokuserar på aktiv kommunikation med elever, kollegor och föräldrar, på sättet de undervisar och på vad eleverna förväntas lära sig, kan inkludering fungera.

Anna Thorén hoppas att den aktuella artikeln ska lägga grunden till mer framtida forskning på området och kunna bidra till samhällsnyttan på flera sätt.

– Min förhoppning är att artikeln kommer att användas i lärarutbildningen, helst bland idrottslärare. Trots att studien är helt ny har den redan hunnit bli mycket uppmärksammad, även internationellt, säger Anna Thorén som nu arbetar med en annan artikel som bygger på den första, men som har ett lärarperspektiv.

Vetenskaplig artikel:

Kontakt:

Anna Thorén, universitetsadjunkt vid Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT, Sektionen för pedagogisk utveckling och forskning, anna.thoren@hb.se

Artikeln var först publicerad på Borås högskolas webb