Tema

Gynna lavskrikan med planerad skogsgallring

När skogen gallras blottas lavskrikans bon för nötskrikor som plundrar boet på både ägg och ungar. Genom att anpassa gallringens intensitet går det att skydda fågeln, menar forskare som analyserat häckningsframgången i förhållande till undervegetation runt boet och dess avstånd till hus.

Är det rätt att begränsa skogsbruk för att skydda lavskrikan? Frågan har under de senaste åren engagerat markägare, intresseorganisationer och myndigheter. Nu visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet och Zürich universitet att en anpassning i gallringens intensitet kan leda till att skogsskötsel och artskydd kan kombineras bättre.

Närmare bebyggelse behöver lavskrikan tätare undervegetation för att kunna gömma sitt bo för nötskrikan som kan äta både ägg och ungar. Längre bort från husen har lavskrikan dock högre häckningsframgång i mer öppna skogspartier.

Hotet större närmare hus

Lavskrikans största problem vid häckningen är att andra fåglar plundrar boet, och i 90 procent av fallen är det nötskrikan som är ansvarig. Som tur var för lavskrikan är konkurrenten inte lika anpassad till kyla. Lavskrikan kan börja häcka tidigt på våren när temperaturen kan vara nedåt 30 minusgrader. I ett så kallt klimat är nötskrikan beroende av fågelmatning för att överleva vintern.

– Det gör att hotet mot lavskrikan är större närmare hus. Därför behöver lavskrikan tätare skogar för att kunna häcka framgångsrikt nära bebyggelse, men längre bort från hus, häckar de mer framgångsrikt i öppnare skogspartier med ett varmare mikroklimat där solen hjälper till att värma äggen och ungarna, berättar Julian Klein, doktorand på SLU och huvudförfattare till artikeln som publicerats i tidskriften Ecology & Evolution.

Bättre häckning i tät undervegetation

Han har tillsammans med sina kollegor analyserat häckningsframgången i förhållande till undervegetation (små träd och sly) runt boet och dess avstånd till hus. De skapade en modell som bygger på laserskanningsdata på skogens täthet, kartor på bebodda hus i Arvidsjaur, Malå, Lycksele och Åsele kommuner och 10 års fältstudier om lavskrikor.

– Utgående ifrån denna modell gjorde vi förutsägelser av lavskrikans häckningsframgång i alla fyra kommuner och jämförde dessa med data på lavskrikans förekomst insamlade inom riksfågeltaxeringen, säger Sönke Eggers, forskare på SLU som leder projektet tillsammans med Michael Griesser på Zürich Universitet i Schweiz.

Forskarna såg att lavskrikor lyckades bättre med häckningen i skogar med en tätare undervegetation 15–80 meter runt boet om boet låg nära ett hus. Om lavskrikorna däremot häckade längre bort från ett hus gick häckningen bättre om det var mer öppet 15–80 meter runt boet.

Lämna ytor för lavskrikans skull

Vad som var nära respektive långt bort från ett hus varierade. I Arvidsjaurs kommun gick gränsen vid 1,5 kilometer men längre söderut och närmare kusten där klimatet är varmare verkar lavskrikan behöva häcka längre bort från bebyggelse för att gynnas av öppnare skog.
– Det beror på att nötskrikan kan överleva lite längre bort från hus i ett varmare klimat. Vi har dock ingen möjlighet att säga exakt vilket tröskelavstånd som gäller där. Det behövs mer forskning om det, särskilt med tanke på hur klimatförändringarna kommer att påverka nötskrikans vinteröverlevnad, säger Michael Griesser.

Trots att alla frågor inte är besvarade så tycker forskarna att studien kan användas som underlag för skogsägare som vill gynna lavskrikan vid gallring. Cirka 1,5 kilometer (eller längre närmare kusten och längre söderut) från närmaste hus är rådet att lämna tätare undervegetation på ytor med 15–80 meters radie. Enligt tidigare forskning kan det handla om fem granar per 100 kvadratmeter. I yngre tät skog som ligger längre bort från bebyggelse kan skogsägaren gärna gallra lite tidigare och hårdare på ytor av samma storlek.

Försiktigare gallring

– Det handlar om att skapa bra förutsättningar i landskapet. Det är ju inte säkert att lavskrikor sedan använder just den yta man lämnar, säger Julian Klein.

I största delen av landskapet skulle dessa råd innebära försiktigare gallring och tätare undervegetation vilket också skulle gynna andra fåglar, till exempel talltita.

Ett pågående rättsfall handlar om artskyddsförordningen och skogsägarens rätt att avverka skog med häckande lavskrika. Den aktuella studien löser inte den frågan, men kan bidra till att skogarna kan brukas på ett sådant sätt att lavskrikan påverkas mindre.

– Ofta känns det som om det är stort fokus på slutavverkning. Det är minst lika viktigt hur vi sköter den växande skogen för att bibehålla biologisk mångfald, säger Sönke Eggers.

Vetenskaplig artikel

Remotely sensed forest understory density and nest predator occurrence interact to predict suitable breeding habitat and the occurrence of a resident boreal bird species, Julian Klein, Paul J. Haverkamp, Eva Lindberg, Michael Griesser, Sönke Eggers 

Kontakt:

Julian Klein, doktorand på institutionen för ekologi, SLU, julian.klein@slu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Gynna lavskrikan med planerad skogsgallring

 lästid ~ 4 min