Den indiska tänkaren Wahiduddin Khan förespråkar en liberal-demokratisk och sekulär stat med religionsfrihet, i Gandhis anda. Han tar tydligt avstånd ifrån politisk islam. Samtidigt blir hindunationalismen alltmer anti-muslimsk. En ny avhandling analyserar Khans bild av islam.
Just nu pågår en politisk strid i Indien där demokrati och statens sekulära karaktär ifrågasätts av den allt starkare hindunationalismens partier och organisationer. Mot bakgrund av det analyserar Mattias Dahlkvist i en ny avhandling vid Umeå universitet författaren och ickevåldsförespråkaren Maulana Wahiduddin Khans texter och hållning. Khans presentation av islam som helt opolitiskt, strikt fredlig och att endast ickevåld är tillåtet i islam, är avhandlingens fokus.
Wahiduddin Khan (f. 1925)är en betydelsefull nutida författare, religiös ledare och tänkare som verkar för försoning, fred och religionsdialog i en samtida indisk kontext av växande spänningar mellan å ena sidan hindunationalistiska politiska rörelser och å andra sidan muslimska radikala strömningar.
Islam som strikt fredlig
Khans presentation av islam som helt opolitisk, strikt fredlig och att endast ickevåld är tillåtet i islam är avhandlingens fokus.
Varför är även ickevåldsislam politiskt?
– Att Khan betonar att sann och autentisk islam är opolitiskt måste ses i en ideologisk kontext där islam anklagas per se för att vara radikalt politisk i betydelsen att muslimer alltid vill bygga en islamisk stat. Framförallt hindunationalistisk retorik påminner ständigt om att islam är till sitt väsen politiskt radikalt och därför är ett hot mot Indiens förment grundläggande hinduiska prägel, säger Mattias Dahlkvist.
– Att Indiens cirka 180 miljoner muslimer (cirka 13 procent av befolkningen) definieras som ett fundamentalt hot ligger till grund för det våld och pogromer (förföljelse av en folkgrupp) som muslimer och andra minoriteter utsätts för genom den hindunationalistiska mobiliseringen. Därför måste Khans utfästelser – att islam i själva verket är opolitiskt – förstås i en kontext av våld mot minoriteter i det samtida Indien, säger Mattias Dahlkvist.
Vilken slags politik handlar det om då?
– Khan förespråkar en liberal-demokratisk och sekulär stat med religionsfrihet. Det är detta han kallar opolitiskt! Men i det konfliktladdade samtida indiska samhället kan hindunationalister framgångsrikt peka på Pakistans finansiering av militanta grupper i den pågående konflikten om Jammu-Kashmir och att muslimska terrorgrupper genomfört dåd i islams namn i storstäderna.
“Sann islam passar i Indien”
– Detta slags radikala islam förstås och omtalas som politisk islam i debatten – och därför tar Khan så tydligt avstånd ifrån politisk islam. När Khan säger att islam är opolitiskt så menar han att autentisk islam trivs utmärkt i den indiska, konstitutionellt sekulära demokratin – det vill säga den etablerade politiska ordningen sedan självständigheten.
– Sann islam, enligt Khan, vill inte ändra på den demokratiska konstitutionen. Och det är inte så konstigt att han säger så, i själva verket har den sekulära staten varit den främsta garanten för minoriteters rättigheter i Indien.
Varför är frågan viktig?
– Trots hindunationalisternas historieskrivning så präglas Indien av en enorm mångfald. Även hinduism rymmer så många olika slags religiösa praktiker och åskådningar att det är omöjligt att tala om en religion. Trots detta har hindunationalism, med det indiska regeringspartiet BJP (Indiska folkpartiet) i spetsen, framgångsrikt omformulerat hinduism som kärnan i det indiska samhällets gemenskap – där till exempel kristna och muslimer utdefinieras ur själva nationen.
– Efter terrordåden i USA 2001 inleddes ett ekonomiskt och strategiskt samarbete mellan Indien, Israel och USA. När Indien har blivit en allt viktigare ekonomisk och militär partner till USA i det så kallade ”kriget mot terrorismen” så har kritiken av Indiens behandling av minoriteter tystnat.
Samarbetar med väst mot islamism
– Ett tydligt exempel på det senare är de upplopp, eller pogromer, då uppemot 2 000 muslimer dödades efter en tågbrand som dödade 59 hinduer i delstaten Gujarat i februari 2002. BJP:s ledare å sin sida hävdar att västvärlden äntligen har insett allvaret i det hot som hindunationalism bekämpat hela tiden, nämligen islam definierat som fundamentalism och terror.
– Just nu pågår en politisk strid på högsta nivå i Indien där demokrati och statens sekulära karaktär ifrågasätts av den allt starkare hindunationalismens partier och organisationer. Hindunationalismens hätska utfall blir alltmer en del av de internationella anti-muslimska strömningarna och ligger till politisk grund för att den indiska demokratin är i gungning.
Avslutningsvis säger Mattias Dahlkvist att Khans idéer om islam, ickevåld och fred anknyter i den nuvarande situationen till Gandhis politiska och sociala tänkande som kvarstår som en av de främsta formuleringarna av indisk nationalism, vitt skild från den allt starkare hindunationalismen. Inte minst att Khan betonar Gandhis idéer om vikten av grundläggande samhällelig harmoni och gemenskap, trots olikheter och klassmotsättningar.
Avhandling:
The Politics of Islam, Non-Violence, and Peace: The Thought of Maulana Wahiduddin Khan in Context
Kontakt:
Mattias Dahlkvist, forskarstuderande till Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, mattias.dahlkvist@umu.se
