Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Digitala verktyg i förskoleklassen innebär både möjligheter och svårigheter när barn instrueras att skapa berättelser. Hur barnens berättelser växer fram beror till stor del på vilka instruktioner barnet får och hur förskolläraren stöttar under arbetet.

Ewa Skantz Åberg har i sin avhandling studerat vilka aktiviteter som uppstår när sexåringar instrueras att parvis skapa berättelser med olika typer av digitala teknologier. Tre förskoleklassgrupper om sammanlagt 16 sexåringar har videofilmats medan de skapar digitala berättelser.

Studerat barns och lärares engagemang
Avhandlingens intresse riktas främst mot samspelet mellan de sexåriga barnen, lärarna och de digitala teknologierna i förskoleklassens miljö. Fokus ligger på barnens meningsskapande och engagemang i uppgiften och på vilket sätt lärarna stöttar barnen.

Resultatet visar att flera saker står på spel i berättaraktiviteterna.

– Det som främst medverkar till hur barnens berättelser växer fram är lärarens instruktion av uppgiften och på vilket sätt läraren stöttar under aktiviteten. Även den digitala teknologins design, barnens gemensamma erfarenheter av bland annat populärkulturella texter samt miljön är betydelsefulla för processen men även för berättelsernas innehåll, säger Ewa Skantz Åberg.

Samtidigt som aktiviteterna tycks erbjuda barnen tillfällen till kreativt berättande, symboliskt tänkande och utforskande av de meningserbjudanden som teknologin erbjuder – auditivt stöd av talsyntes; illustrerade digitala bilder; en färgpalett – uppstår svårigheter att etablera ett nödvändigt gemensamt fokus för lärarna och barnen.

Uppfattas olika av barn och lärare
– Orsaken tycks finnas i att barnen uppfattar uppgiften som sagoberättande medan läraren uppfattar den som en skrivuppgift vilket görs tydligt genom stöttning av enbart skrivkonventioner och teknologin. I ett annat exempel medverkar teknologin till ett estetiskt och visuellt berättande för barnen snarare än att utveckla deras muntliga berättande som är lärarens målsättning.

Resultaten visar att barnen, samtidigt som de övar färdighet att gemensamt arbeta fram en berättelse, måste lära sig hur man hanterar både den digitala teknologin och skriftspråksystemet som till viss del visar sig vara krävande och bidrar till att berättandet stundtals blir underordnat.

– Resultaten pekar på nödvändigheten av att förskollärare utifrån ett lärandemål medvetet organiserar aktiviteter, introducerar begrepp och väljer teknologier som motiverar och stöttar barns möjligheter till lärande av det specifika innehållet, säger Ewa Skantz Åberg.

Avhandlingen
Children’s collaborative technology-mediated storymaking. Instructional challenges in early childhood education

Kontakt
Ewa Skantz Åberg, ewa.skantz.aberg@gu.se, 0705-198578

Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet

 

 

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera