Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Tandlossningssjukdom, parodontit, är vanligare hos personer med ledgångsreumatism än hos personer med friska leder. Käkbensförlust, som orsakas av parodontit, har också visat sig föregå ledgångsreumatism. Det visar forskning från Umeå universitet.

Inflammationsdriven benförlust är karakteristiskt för både tandlossningssjukdom och ledgångsreumatism. Trots att det finns olikheter i vad som orsakar inflammationsprocessen vid tandlossningssjukdom respektive ledgångsreumatism är det idag fastställt att det finns ett samband mellan de två sjukdomarna.

– Vi vet till exempel att individer med ledgångsreumatism i större grad uppvisar tandlossningssjukdom än individer med friska leder. Vi vet också att behandling riktad mot tandlossningssjukdom även förbättrar symtom från lederna hos individer med ledgångsreumatism. Däremot är det oklart om det är ett orsakssamband som råder, säger Pernilla Lundberg, som är universitetslektor vid Institutionen för odontologi och en av forskarna bakom studien.

I den övre röntgenbilden visar vit linje normal käkbensnivå vid en kindtand i underkäken. Individen har parodontit (tandlossning) och har därför förlorat käkbensstöd (röd linje). Undre röntgenbild visar en fot med typiska bendestruktioner (röda pilar) orsakade av reumatoid artrit (ledgångsreumatism). Bilder: Pernilla Lundberg och Solbritt Rantapää-Dahlqvist.

 

Tillsammans med Solbritt Rantapää-Dahlqvist, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, har Pernilla Lundberg analyserat förekomsten av käkbensförlust i tandröntgenbilder tagna från individer med ledgångsreumatism. Bilderna var tagna innan symtom från lederna utvecklats och jämfördes med tandröntgenbilder från matchade kontroller.

Käkbensförlust föregår ledgångsreumatism
Resultaten, som nu presenteras i Arthritis & Rheumatology, visar att de individer som senare utvecklar ledgångsreumatism har en högre grad av käkbensförlust. Individer med ledgångsreumatism utvecklar också en högre grad av käkbensförlust över tid. Bland de individer som senare utvecklade ledgångsreumatism upptäcktes den allra högsta graden av benförlust hos de individer som dessutom hade förhöjda nivåer av den bennedbrytningsdrivande molekylen RANKL i blodet.

– Såvitt vi vet har ingen tidigare kunnat visa att individer som senare utvecklar ledgångsreumatism har en högre grad av benförlust innan de får symtom från lederna, säger Solbritt Rantapää Dahlqvist.

– Våra resultat tyder på att det skulle kunna finnas ett orsakssamband mellan tandlossningssjukdom och ledgångsreumatism. Men fler kliniska studier samt studier av basala mekanismer behövs för att vi med större säkerhet kan säga att ett orsakssamband råder.

Artikeln:
Marginal jawbone loss is associated with onset of rheumatoid arthritis and is related to plasma level of receptor activator of nuclear factor kappa-B-ligand (RANKL), Arthritis & Rheumatology

Kontakt:
Pernilla Lundberg, Institutionen för odontologi, Umeå universitet, pernilla.lundberg@umu.se, 070-549 53 56

Solbritt Rantapää Dahlqvist, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, solbritt.rantapaa.dahlqvist@umu.se, 090-785 17 29

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera