I en tidigare publicerad uppsats visade det skandinaviska vargforskningsprojektet (Skandulv) att vargar i Skandinavien hade större andel lyckade jaktförsök på älg jämfört med vargar i Nordamerika. I en uppföljande studie visar SLU-forskarna nu att skandinaviska vargar även dödar älg betydligt oftare än vargar i Nordamerika.
I en tidigare publicerad uppsats visade det skandinaviska vargforskningsprojektet (Skandulv) att vargar i Skandinavien hade större andel lyckade jaktförsök på älg jämfört med vargar i Nordamerika. I en uppföljande studie visar SLU-forskarna nu att skandinaviska vargar även dödar älg betydligt oftare än vargar i Nordamerika.
Forskarna jämförde vargens predation, dödande och ätande av bytesdjur, under vintern på älg i Skandinavien med data från en välstuderad vargpopulation på ön Isle Royale, som ligger i Lake Superior i Michigan, Nordamerika. Resultaten visade att antalet dödade älgar per varg och per månad var i genomsnitt tre gångar högre i Skandinavien än på Isle Royale.
Traditionell kunskap om vad som påverkar rovdjurens predation utgår från att tätheten av bytesdjur är den främsta faktorn som avgör hur ofta rovdjur dödar bytesdjur. Eftersom Skandinavien och Isle Royale har jämförbara tätheter av älg kan skillnader i predationstakt inte förklaras med skillnader i tätheten av bytesdjur. Istället fann forskarna att skillnader i predationstakt mellan dessa populationer till stor del kunde förklaras av skillnader i förhållandet mellan antalet tillgängliga älgar per varg, vargflockarnas storlek, samt åldersstruktur i älgpopulationen.
Högre predationstakt var knuten till flockar som slog en hög andel kalv av samtliga slagna älgar. I Skandinavien var andelen kalvar bland slagna älgar nästan dubbelt så hög (67%) som på Isle Royale (36%), en skillnad som kan förklaras av att kalvarna utgör en betydligt större andel av den levande älgpopulationen i Skandinavien (28%) jämfört med Isle Royale (13%).
Även bland vargflockar som hade ett högre antal tillgängliga älgar per varg, dödades fler älgar. Detta påverkades både av antalet vargar i flocken samt storleken på vargreviren. I medeltal var flockarna mindre i Skandinavien (4,1) än på Isle Royale (6,3) medan vargrevirens storlek var mer än tre gånger större i Skandinavien. Detta resulterade i att det fanns ca 5-10 gånger fler älgar per varg i Skandinavien jämfört med på Isle Royale.
Denna studie är den första som visar hur åldersstrukturen i en bytespopulation kan påverka predationstakten hos landlevande rovdjur. Skillnader i älgpopulationens åldersstruktur mellan dessa områden är till stor del ett resultat av att både älg och skog utnyttjats intensivt av människan i Skandinavien men inte på Isle Royale, som är en nationalpark. Det intensiva skogsbruket i Skandinavien producerar mycket ungskog. Det ger älgen bättre bete än mogna skogar. Detta tillsammans med den omfattande jakten på älg, som begränsar älgpopulationen till en relativt låg nivå i förhållande till mängden foder, medför en högre reproduktion och därmed en högre andel kalv i populationen.
Studien visar hur mänsklig påverkan på olika näringsnivåer (älg, vegetation) kan påverka rovdjurens predation både i form av omfattning (predationstakt) och via urvalet av bytesdjur (ålder).
MER INFORMATION
Docent Håkan Sand, hakan.sand@slu.se, tel 0581-69 73 24
Docent Olof Liberg, olof.liberg@slu.se, tel 0581-69 73 31
FD Camilla Wikenros, camilla.wikenros@slu.se, tel 0581-69 73 44
Publicerad artikel i den ekologiska journalen Oikos online early view
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
