Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

22 april 2010

Blodsugande hönskvalsters spridningsvägar kartlagda

Vildfåglar tycks inte ligga bakom det växande problemet med röda hönskvalster i svenska hönsbesättningar. Kvalster i vildfågelbon skiljer sig nämligen genetiskt från dem som förekommer i hönshus. Detta visar Sara Brännström från SLU i en avhandling om kvalstrets spridningsvägar.

Röda hönskvalstret är en blodsugande parasit som är ett stort problem i värphönsbesättningar världen över. Angrepp kan orsaka irritation, stress och blodbrist och vid kraftiga angrepp kan hönsen till och med dö. Problemen har ökat sedan de lättstädade traditionella burarna för värphöns förbjöds. I anläggningar med frigående höns eller höns i moderna inredda burar är det betydligt svårare att bli av med kvalstren. Det finns också misstankar om att kvalstret sprider den bakterie som orsakar s.k. rödsjuka hos höns. Kvalstret har fåglar som huvudvärd men kan även bita människor, vilket kan vara ett problem för personal i hönshus med kraftiga angrepp.

Sara Brännström från SLU har i sitt doktorsarbete gjort en serie studier för att klarlägga röda hönskvalstrets spridningsvägar. För att kunna förebygga angrepp i fjäderfäanläggningar är det nämligen avgörande att känna till hur kvalstret kommer in i och sprids mellan besättningarna. Genom att undersöka släktskapsförhållanden hos kvalster som samlats in från vilda fåglar och från över 50 värphönsbesättningar i Sverige, Norge och några sydeuropeiska länder har hon kunnat visa att vilda fåglar troligen inte är smittspridare till tamfågel. De kvalster som hittades i vildfågelbon skilde sig genetiskt från kvalstren i värphönsbesättningar, och troligen rör det sig om olika arter.

På många gårdar var kvalsterpopulationerna genetiskt enhetliga, vilket tyder på att det sällan kommer in nya kvalster i en besättning. Att det inte tycks förekomma något konstant flöde av kvalster mellan besättningar betyder att t.ex. äggpackerier inte verkar vara inblandade i smittspridningen mellan gårdar. Flera gårdar hade emellertid samma genetiska typ av kvalster, vilket typer på att det finns enstaka gemensamma källor till kvalstersmittan. Någon sådan källa kunde dock inte identifieras, eftersom det inte fanns några tydliga fysiska kopplingar mellan dessa gårdar.

Blodsugande kvalster och insekter är välkända som spridare (vektorer) av sjukdomsframkallande virus och bakterier mellan djur (samt mellan djur och människor), och i en annan del av avhandlingen beskriver Sara Brännström det röda hönskvalstrets förmåga att sprida den bakterie som orsakar s.k. rödsjuka hos höns. Denna sjukdom yttrar sig oftast som en akut blodförgiftning med minskad äggproduktion och hög dödlighet i flocken som följd.

När kvalster samlades in från en besättning under ett pågående utbrott av rödsjuka visade det sig att kvalstren var bärare av rödsjukebakterien och att de kunde bära på bakterien i över fyra månader utan tillgång till höns. För att undersöka om kvalster som bär på rödsjukebakterier kan smitta friska hönor och orsaka rödsjuka gjorde Sara Brännström överföringsförsök, men dessa gav inte något tydligt utslag om kvalstrets förmåga att fungera som vektor för bakterien. Det röda hönskvalstret kan uppenbarligen fungera som bärare av rödsjukebakterien – och kan därmed vara en reservoar för smittan i en djurbesättning – men kvalstret är kanske inte så effektivt som vektor, alltså som aktiv överförare av bakterien. Kvalstrets roll i spridningen av rödsjuka och andra infektioner bland värphöns behöver med andra ord studeras vidare.

—————————-

Husdjursagronom Sara Brännström, inst. för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Transmission routes and vector potential of the poultry red mite Dermanyssus gallinae.

Tid: Fredag den 23 april 2010, kl. 09.15
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Bradley Mullens, University of California, USA

Mer information: Sara Brännström, tel. 018-67 40 00, Sara.Brannstrom@sva.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002261/

Doktorsarbetet har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Pressbilder, se:
http://www.slu.se/?id=135&Nyheter_ID=12883&FunktionID=20

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera