Kan barn med autism kommunicera bättre med hjälp av teknik?

Datorbaserade hjälpmedel med bilder och inprogrammerade ord och meningar, så kallade samtalshjälpmedel, började användas i Sverige i slutet av 1980-talet och är på så vis ganska nya. Forskningen inom detta område är också i sin linda. Resultaten är mycket lovande men hittills har man bara studerat barn och ungdomar med autism som befinner sig mycket tidigt i sin kommunikationsutveckling och som fått träning i sjukhusmiljö eller på skolor.

Gunilla Thunbergs studie är ett pionjärarbete eftersom hon undersökt hur samtalshjälpmedel fungerar i olika vardagsaktiviteter i hemmiljön. I sin studie har hon analyserat videoupptagningar då barnen kommunicerar med sina föräldrar i tre olika aktiviteter som föräldern varit med och valt: matsituationen, läsa saga och “berätta vad som hänt på dagis”.

Föräldrarna blev också instruerade att använda samtalshjälpmedlet då de talade till sina barn. Detta visade sig vara positivt bland annat för att barnen och föräldrarna kom fysiskt närmare varandra. Gunilla Thunberg jämförde kommunikation och hjälpmedelsanvändning i de tre aktiviteterna och konstaterar att när det är mer uttalat att kommunikation är ett mål, så fungerade hjälpmedlet mer effektivt. När barnen skulle berätta om vad som hänt på dagis, kunde de uttrycka mycket mer då de fick tillgång till samtalshjälpmedel. Innan hjälpmedelsintroduktionen ville de helst prata om andra saker, särskilt sina specialintressen. I sagobokssituationen kunde barnen svara på fler frågor kring bilderna och innehållet i boken. I matsituationen var hjälpmedlet inte lika effektivt. Analyserna visade att det fanns många stressmoment. Tidigare forskning är nästan enbart gjord i matsituationen, men denna studie antyder alltså att man bör diskutera noggrant med föräldrarna innan man rekommenderar att använda hjälpmedel i matsituationen just i hemmet.

I avhandlingen deltog fyra barn som samtliga visade sig ha ganska olika typer och omfattning av problem inom autismspektrat och med sin kommunikation. Alla kunde kommunicera mer effektivt och utvecklades kommunikativt då de fått tillgång till hjälpmedel.

För ett av barnen jämfördes kommunikation och hjälpmedelsanvändning i hemmet med en aktivitet i skolan (samling). Det visade sig att hjälpmedlet framförallt ökade pojkens engagemang under samlingen och att hans kommunikation blev mer relevant då han fick sitt hjälpmedel. Hjälpmedelsanvändning under skolsamlingen hade stora likheter med den under sagoboksläsningen hemma. Båda aktiviteterna var hårt strukturerade, den vuxne hade en styrande roll och barnet kunde mest använda hjälpmedlet för att svara den vuxne. I diskussionen i avhandlingen menar Gunilla Thunberg att barnet kanske hade kunnat använda hjälpmedlet på fler sätt om de vuxna i projektet fått mer stöd och utbildning när det gäller kommunikation och kommunikationsstimulans.

– Föräldrar till barn med kommunikationssvårigheter får idag alldeles för lite stöd och utbildning och därför kommer jag att forska vidare på detta viktiga område, säger Gunilla Thunberg.

Avhandlingens titel: Using Speech-Generating Devices at Home: A Study of Children with Autism Spectrum Disorders at Different Stages of Communication Development.
Disputationen äger rum torsdagen den 7 juni 2007 kl. 10.00
Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Avhandlingen kan beställas från institutionen för lingvistik, e-post bibliotek@ling.gu.se

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Gunilla Thunber, 031-739 80 87 (arb.),
0707-85 52 25, gunilla.thunberg@vgregion.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se