Det behövs fler som jobbar inom metallindustrin, men i dag rekryteras för få kvinnor. För att möta behovet av arbetskraft måste branschen jobba med ökad jämställdhet inom den fysiska arbetsmiljön och kulturen på arbetsplatserna, visar en rapport.
Kvinnor utgör bara en femtedel av arbetskraften i svensk metallindustri i dag. För att säkra relevant kompetens till framtiden behövs många fler.
– Efterfrågan på metaller ökar kraftigt i världen och därmed behovet av arbetskraft. Samtidigt anställs betydligt färre kvinnor än män inom metallindustrin i Sverige idag. Om metallindustrin ska klara av kompetensförsörjningen måste branschen klara av att attrahera hela befolkningen, säger Kristina Johansson, biträdande professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, i ett pressmeddelande.
Tre jämställdhetsutmaningar
I studien från Luleå tekniska universitet intervjuades kvinnor och män på åtta företag inom metallindustrin om hur de upplever jämställdheten och arbetsmiljön på sina arbetsplatser.
De kom fram till att det finns tre utmaningar inom jämställdhet i branschen. Det handlar om segregering och arbetsdelning, arbete och arbetsmiljö samt kultur och jargong. Utmaningarna bidrar till att man kan ha svårt att attrahera arbetskraft.
Könsfördelningen skiljer sig mycket åt mellan olika branschnivåer och yrkeskategorier. Bland högre tjänstemän i jobb som kräver högskoleutbildning, till exempel HR, ekonomi och marknadsföring är kvinnor väl representerade, ibland till och med överrepresenterade.
Däremot är det betydligt färre kvinnor än män som jobbar i produktionen. På underhållssidan utgör kvinnor bara några få procent och bland process- och maskinoperatörer, metallindustrins största yrkeskategori, är andelen kvinnor 17 procent.
Bättre fysisk arbetsmiljö
Forskarnas studie visar att den fysiska arbetsmiljön ofta har blivit bättre i takt med att allt fler av de fysiska arbetsmomenten i metallindustrin har byggts bort.
Det finns dock tunga moment kvar. De formar hur arbetet fördelas mellan män och kvinnor, dels formellt mellan avdelningar och dels informellt i arbetslag.
– Å ena sidan finns det anledning att utmana socialt konstruerade föreställningar som sätter likhetstecken mellan män/manlighet och fysisk styrka, på sätt som stänger ute kvinnor. Å andra sidan behövs det fortsatta arbetsmiljöinvesteringar som bygger bort och omformar de arbetsmoment i metallindustrin som fortfarande kräver fysisk styrka och som är slitsamma för både män och kvinnor, säger Kristina Johansson.
Finns spår av en grov jargong
Kulturen på arbetsplatser i metallindustrin har över tid förändrats och blivit mer öppen och inkluderande. Men studien visar att det fortfarande finns spår av en mer eller mindre grov jargong på företagen som undersöktes.
Jargongen leder ofta till anpassning som får några att känna sig hemma, och andra obekväma och annorlunda.
– Att avvika från normen kan innebära en form av synlighets- och osynlighetsparadox, där exempelvis kvinnor blir synliga som avvikande i relation till kön och samtidigt osynliggjorda som kompetenta yrkesutövare. Vi rekommenderar att det fortsatta jämställdhetsarbetet inom metallindustrin fokuserar på att skapa en inkluderande arbetsplatskultur och en hälsofrämjande arbetsmiljö för alla, säger Kristina Johansson.
Rapport:
Genus och jämställdhet i metallindustrin: Ett kunskapsunderlag för fortsatt utvecklingsarbete, Luleå tekniska universitet.
