Barn plockar morötter i ett land.
Artikel från forskning.se

Den här artikeln kommer från redaktionen på forskning.se. Läs om hur redaktionen jobbar.

Tillgång till mat är avgörande för vår överlevnad. Men vad händer om det blir krig, eller en längre kris? Stadsodlingar kan vara ett sätt att dryga ut livsmedlen. Men det krävs en vilja – från både politiker och samhälle.

Har vi tillräckligt att äta vid en längre krissituation? Det är en fråga som forskare och politiker börjat intressera sig för under de senaste åren.

Idag har Sverige en god så kallad livsmedelsberedskap – men den är helt beroende av utrikeshandel. Ungefär hälften av landets matvaror är importerade, och även svenskt lantbruk är kraftigt beroende av konstgödsel, foder och diesel utifrån. Det gör oss sårbara för kriser som påverkar handeln.

– Vid en kris skulle mattillgången rasa väldigt snabbt. Livsmedelsbutikerna blir av med maten på bara några dagar. Storstäder har inga lager och inte särskilt mycket jordbruksmark, säger Erika Öhlund som forskar på Sveriges livsmedelssäkerhet vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Vad är livsmedelssäkerhet?

Livsmedelsberedskap (foodsecurity) handlar om individers möjlighet att få tillgång till mat. Begreppet lanserades vid världslivsmedelstoppmötet i Rom 1996 och definieras: ”Alla människor, vid alla tillfällen, har fysisk och ekonomisk tillgång till tillräcklig, säker och näringsrik mat som uppfyller deras kostbehov och matpreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv”.

Matosäkerhet (foodinsecurity) Livsmedelssäkerhetens motsats och definierat som ”Begränsad eller osäker tillgång till näringsmässigt tillräcklig och säker mat, eller begränsad eller osäker förmåga att skaffa acceptabel mat på socialt acceptabla sätt.”

Källa: Wikipedia

Lantbruket inte redo för kris

Enligt en rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, från 2018, är lantbruket oförberett inför krissituationer. Mest utsatta är djuren. Grisar och kycklingar som går inomhus kan behöva nödslaktas redan efter någon dag utan ventilationssystem vid till exempel ett elavbrott. Djur som går utomhus klarar sig bara så länge det finns foder.

Jordbruket klarar sig längre, men drabbas hårt när importerad konstgödsel och diesel till traktorer tar slut. Utan säker tillgång till diesel, foder, konstgödsel och andra importvaror blir det svårt för bönder att bruka sina åkrar.

En möjlighet som tas upp av intervjuade bönder i SLU:s forskningsrapport är att då låta utomstående använda marken de själva saknar resurser för att bruka. De skulle i viss mån kunna säkra mattillgången i lokalområdet.

Att behöva säkra matproduktionen för en krissituation är en relativ ny oro.

– När jag började forska om jordbrukssektorn ur hållbarhets- och beredskapsperspektiv för cirka 15 år sedan var självförsörjning inget man pratade om. Man tänkte att Sverige alltid skulle kunna köpa mat från utlandet, säger Erika Öhlund.

Men läget har förändrats och idag arbetar både politiker och forskare med frågan i betydligt större utsträckning.

Stadsbor kan odla egen mat

En lösning är stadsodlingar, områden i stadsmiljö avsedda för odling och brukbar mark i direkt anslutning till städarna, vilket kan förse stadsbor med mat under en kris, och därmed stärka livsmedelsäkerheten.

Stadsodling är helt enkelt odling som sker i stadsområden, oftast för att närodla grönsaker och kryddor.

Man med gul vattenkanna sköter om växter.

Olika typer av stadsodling

Några vanliga former av stadsodling är villaträdgårdar, parkodling, koloniträdgårdar, balkongodling, takodling och inomhusodling. Det kan ske helt i privat regi, som tillsammansodlingar eller vara kommersiella stadsodlingar.

Tillsammansodlingar finns ofta på allmänna platser såsom parker och sköts tillsammans av alla som odlar på marken och skörden fördelas mellan dem. Stadsodlingar har även påbörjats av skolor i pedagogiska syften.

Kolonilotter, större områden som delats upp i mindre, avskilda lotter, som hyrs ut för privat användning som att trädgårdsodlingar och fritidsaktiviteter.

Det finns även kommersiella stadsodlingar , ofta benämnda “urban agrikultur”, även om de i dagsläget är få och i ett tidigt utvecklingsstadium. Dessa kan se olika ut. Till exempel vertikala inomhusodlingar, där man staplar växter på höjden, ovanför varandra på hyllplan som lyses upp av artificiellt ljus. Takodlingar, där man använder platta takytor för stadsodling, växer fram runt om i världen.

Källa: Wikipedia

Forskning.se har pratat med flera forskare som undersökt stadsodlingens roll. Något som framkommer tydligt är att så kallade tillsammansodlingar båda ger effektiv produktion, och dessutom bidrar med en viktig social aspekt.

Odla tillsammans ger mest skörd

Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, har under de senaste tre åren forskat på stadsodlingar i Göteborg, Bukarest och Budapest. Hon och hennes forskarkolleger har sett att de stadsodlingar som producerar mest råvaror är tillsammansodlingar, en form av stadsodlingar där man arbetar tillsammans och fördelar skörden lika mellan alla delaktiga. Samtidigt finns det odlingar som blir vad forskarna valt att kalla ”vita medelklassodlingar”, med en ganska homogen social profil på deltagarna.

Både tillsammansodlingar och odlingar med tydligt uppdelad mark kan utveckla stort fokus på det egna ägandeskapet, till exempel har man velat föra upp staket för att hålla allmänheten borta. Det som bidrog mest till framgångsrik odling, menar Kerstin Jacobsson, är fokuset på att dela med sig av kunskap.


– Man anordnar studiecirklar under vinterhalvåret, där de som hållit på ett tag lär ut sin kunskap till de som är nya. Vi har kunnat se att folk inte stannar särskilt länge i de fall där kunskapsdelning inte görs, säger Kerstin Jacobsson.

En annan positiv effekt med stadsodlingar är de sociala relationer som uppstår.

Odlingen stärker relationer under kris

– Det vi har sett är att stadsodlingsprojekt stärker de svaga banden mellan människor, berättar Kerstin Jacobsson och försätter:
– Det är relationer som kan komma att vara väldigt viktiga i kristider då man behöver kunna lita på sina grannar. Att vi kan lita på varandra, klarar av att samarbeta och hjälpas åt är hälsosamt i normala tider, men livsavgörande i svåra tider.

Viljan bland odlarna att lära sig mer, är något som även Geneviève Metson, biolog och ledare för forskningsprojektet stadsodlingar och näringsomsättning vid Linköpings universitet, vittnar om.

Stadsodling kräver kunskap

Och det behövs, för kunskap är a och o. Det är lätt att göra fel. Geneviève Metson har under fyra år undersökt kolonilotter i Linköping och Stockholm i praktiken. Bland annat har forskarna sett att många hobbyodlare övergödslar sina odlingar.
Övergödslingen är på en nivå som överstiger den mängd som idag är tillåten i kommersiellt jordbruk.

– Om stadsodlingar skulle producera på samma landyta som den kommersiella odlingen gör idag, skulle vi få problem, säger Geneviève Metson men understryker att stadsodlingar kommer aldrig ersätta jordbruket.

– Det är främst stora mängder fosfor som vi har kunnat observera. Men kolonilottsodlarna vill odla hållbart, vill bli bättre och är väldigt mottagliga för ny kunskap.

Trots att stadsodlingar inte kan ersätta jordbruket helt skulle de kunna spela en viktig roll i matförsörjningen – i både fred och krig. Kunskapen är viktig för att det ska fungera och den politiska viljan måste finnas på plats.

Stadsodling kan stå för 30 procent av maten

Enligt Christina Schaffer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, visar forskning att stadsodlingar skulle kunna bidra med cirka 30 procent av den mat vi behöver, om kommunerna planerar väl.

– Och i en krissituation skulle man kunna få ut mycket, mycket mer, säger hon.

Men för att det skall fungera krävs både en proaktiv politik och en stadsplanering som tar stadsodlingen på allvar.

Emelie Pilflod-Larsson, sociolog vid Mittuniversitet, har deltagit i ett forskningsprojekt om Stadsodlingars roll i krissituationer. Forskarna har kunnat se att viljan till en utvecklad stadsodling varierar.

– I vissa fall är det befolkningen som trycker på och vill ha dem, i andra fall är det kommunen som jättegärna vill få till odlingar men det saknas medborgarengagemang, säger hon.

Stadsodling kräver planering

Ett stort ansvar hamnar på kommunerna – både för dagens utveckling av stadsodlingar, och för att förse människor med mat under kriser. Det handlar om att säkra mark för odling, finansiering av olika projekt och administration.

Dessutom behöver infrastrukturen fungera under en kris. Till exempel använda skolkök och annan kommunal utrustning för att tillaga och distribuera mat, något som innebär kostnader som inte alla kommuner klarar av enligt Emelie Pilflod-Larsson.

Historiskt har stadsodling haft en central betydelse för att bidra till matproduktion.
Under både första och andra världskriget var stadsodlingar viktiga tillgångar för livsmedelsproduktionen. Under första världskriget fanns det reglemente från staten på vad som fick och inte fick odlas. I händelse av en kris idag har regeringen samma mandat att styra olika delar av marknaden.

– Bland det viktigaste tillgångarna vi har i en krissituation är jordbruk och matodlingar, säger Emelie Pilflod-Larsson.

Mogna tomater hänger i en klase.

Vad kan man odla i stan?

Redan i januari/februari kan man börja förstå växter med lång utvecklingstid inomhus, som chili, paprika, kronärtskocka, stjälkselleri, timjan och purjolök.

I mars/april är det dags för kultivering av växter med kortare utvecklingstid, som tomater, tomatillo, rovor, lök och fänkål. Utomhus går det nu även att odla vinterportlak, spenat, rucola, rädisor och morötter. Tänk dock på att växterna bör ha cirka 5-6 grader innan de flyttas ut.

I maj går det att sätta mängder med plantor i jorden, som potatis, sättlök, morötter och sommarblommor. När nätter med frost upphört går det bra att sätta ut de försådda plantorna på balkonger och i trädgård.

Under sommarmånaderna går det bra att sätta snabbväxande rotfrukter, ärter och bönor.

I augusti/september är det skördedags, men även en bra tid att sätta perenner som jordärtskocka eller pepparrot, vilket kan fortsätta under höst och vintermånaderna.

Källa: Plantagen.se:s odlingskalender

Text: Johan Funeskog på uppdrag av forskning.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera