Rester av en ugnsvägg vid sjön Vaikhojärvi i Finland. Bild: staffan Nygren/Norrbottens museum
Artikel från Luleå tekniska universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Människor i Norden hade lika bra smideskunskaper som romarna. Lämningar visar att de redan för 2000 år sedan tillverkade avancerade stålföremål.

Järn- och stålframställning i norr har mycket långa anor. Det kan forskare vid Luleå tekniska universitet visa efter att ha undersökt metallrester, så kallat slagg, från vad som visat sig vara 2 000 år gammal avancerad och utbredd järn- och stålframställning.

Upptäckten har gjorts genom analyser av gamla fornminnen som hittats på ett 40-tal olika platser i norra Finland, Sverige och Norge.

Metallfynden kan dateras

Fynden har återfunnits i samlingar som finns bevarade efter de arkeologiska inventeringar som gjordes i samband med vattenkraftsutbyggnaderna 1940-1980. Slaggen har legat orörd i många decennier och har inte tidigare analyserats vetenskapligt.

– Det är alltså först nu som de här metallfynden har kol 14-daterats, en säker metod som ju gör det möjligt att datera fornlämningar. Fynden har även analyserats arkeometallurgiskt, en disciplin som studerar metallhantverkets lämningar och spår, säger Kristina Söderholm som är professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.

När hennes forskargrupp publicerade sina första resultat i den ansedda tidskriften Antiquity under 2021 uppmärksammades det internationellt. Forskarna hade då bland annat hittat 2 000 år gamla järnframställningsugnar, så kallade blästugnar, som användes för att framställa smidbart stål.

Omfattande produktion

Ugnarna var belägna vid två olika platser i nuvarande Norrbotten. Vid en av platserna återfanns även en samtida smidesplats. Forskarna hittade stora mängder slagg, men även en yxa och knivar som var tillverkade i stål med flera lager av järn med olika kvaliteter. De hör till de äldsta exemplen på så kallade temperaturbehandlade stålföremål som har hittats i Europa.

Den kemiska analysen av slagg och föremål visade att de rörde sig om järnmalm från sjöar och myrar i regionen. Mängden slagg visade att det inte handlade om någon småskalig verksamhet. Det var snarare en omfattande produktion på upp till 80 kilo järn från respektive ugn.

Men forskargruppen anade att den här avancerade järn- och stålproduktionen var mer geografiskt utbredd, och inledde därför ett intensivt arbete med att försöka kartlägga detta.

Nu kan forskarna påvisa att produktionen fanns på över 40 olika platser fördelade som ett band längs norra Sverige, Finland och Norge.

Slagg från järnframställning med tydligt kolavtryck.  Den här biten slagg är cirka sju centimeter bred. Bild: Staffan Nygren/Norrbottens museum

Lika skickliga som romarna

Förekomsten av så tidig stålproduktion långt bort från det förmodade centret för järn och stålframställning i det forntida Europa, Romarriket, har tidigare varit okänt. Att det var jakt och fångstgrupper som hade de här kunskaperna, och inte en jordbrukande befolkning, går också tvärs emot den gängse historiska uppfattningen.

Forskargruppens arbete visar att de nordliga jakt- och fångstgrupperna hade omfattande och lika avancerade smideskunskaper som romarna. Dessutom var de sannolikt mer stationära i området än vad historiker och arkeologer tidigare trott.

– Det här förstår vi genom att vi har intresserat oss för hela produktionsprocessen, från råvaruinsamling till produktion i den forntida jakt- och fångstmiljön, och även analyserat processen utifrån det arktiska landskapet och klimatet, säger arkeologen Carina Bennerhag som skrivit en avhandling i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.

Forskarna vill veta mer

Forskarna menar att de troligen bara hittat en bråkdel av platserna där forntida jakt- och fångstgrupper ägnade sig åt avancerad järn- och stålframställning i nordligaste Europa.

Trots att fornminnesinventeringen hittills varit mycket sporadisk i norra Sverige i jämförelse med södra Sverige, har nämligen förhållandevis mycket metallfynd ändå återfunnits i de nordliga samlingarna.

Nu kommer forskargruppen arbeta vidare med att bättre försöka förstå drivkrafter till att så många forntida jakt- och fångstsamhällen, över ett så stort geografiskt område och ungefär samtidigt, hade möjligheten eller valde att ägna sig åt järn- och stålframställning.

Enligt forskarna är resultaten en viktig milstolpe i en satsning som sedan 2016 genomförts vid Luleå tekniska universitet, där forskare i teknikhistoria, arkeologi och arkeometallurgi har samarbetat. De har även delvis samarbetat med Norrbottens museum.

Avhandling:

Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe, Luleå tekniska högskola.

Kontakt:

Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, kristina.soderholm@ltu.se 

Carina Bennerhag, arkeolog vid Norrbottens museum och doktor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, carina.bennerhag@ltu.se 

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera