Älgen ryggar inte för att äta bajs

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet har, tillsammans med norska kollegor, gjort den första observationen av en älg som äter avföring från en annan älg. Beteendet kallas koprofagi.

Koprofagi är vanligt bland vissa djur, till exempel harar, men är sällsynt bland hjortdjur.

Undersökningen genomfördes under flera månaders tid i två områden i Norge. Fem älgar utrustades med kamerahalsband och mer än 6500 videosekvenser samlades in.

Ovanligt beteende

Filmerna visar bland annat att älgarna ägnade ungefär en tredjedel av den filmade tiden till att söka föda. Vid ett tillfälle sågs en älg äta avföring från en annan älg.

– Såvitt vi vet är det här den första observationen av koprofagi hos älg. Observationen är från maj månad och från en älghona. Då har växtligheten inte riktigt kommit igång i det området där älgen befann sig så kanske handlade beteendet om att öka intaget av näringsämnen, men det är en spekulation, säger Robert Spitzer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Ökar risk för sjukdomar

Det behövs fler observationer för att veta hur vanligt förekommande koprofagi är hos älgar. Forskarna är också intresserade av att ta reda på mer om vilka drivkrafter som ligger bakom beteendet och vilka risker som finns.

– I avföring kan det finnas både miljöföroreningar och smittämnen och detta kan vara en möjlig överföringsväg av sjukdomar till djur. Därför kan en bättre förståelse av varför och i vilken utsträckning koprofagi förekommer hos vilda älgar förbättra vår förståelse av sjukdomsöverföringsvägar, säger Robert Spitzer.

Kan ha varit ett misstag

Ytterligare studier krävs för att fastställa om koprofagi faktiskt är ett orsaksbaserat beteende hos älgar eller om forskarnas observation i studien var en unik, isolerad händelse.

– Kanske var den här älgen helt enkelt nyfiken eller så handlade det om en oavsiktlig biprodukt av födosök på marken, säger Robert Spitzer.

Vetenskaplig studie:

Coprophagy in moose: A first observation, Ecology and Evolution.

Kontakt:

Robert Spitzer, forskare vid nstitutionen för vilt, fisk och miljö, SLU.
robert.spitzer@slu.se