Bild: Jörgen Wiklund, SLU
Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Dovhjort, älg och kronhjort har stor betydelse för smittspridningen av en typ av fästingfeber som kan vara farlig för människor och boskap. Vildsvin sprider däremot varken fästingfeber eller borrelios. Det visar en ny avhandling från SLU.

Klövvilt ses ofta som viktiga värdar för fästingar och anses därmed ha stor betydelse för spridningen av fästingburna sjukdomar.

Men klövviltsarterna skiljer sig åt fysiskt och har även olika levnadsvanor. En älg är till exempel mycket större än ett rådjur, dovhjortar lever i stora flockar och älgar lever mestadels ensamma. Dessa skillnader kan påverka hur många fästingar djuret har och vilken betydelse de har för spridning av fästingburna sjukdomar.

I en ny avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har fem vanliga klövviltsarters betydelse för spridning av borrelios och fästingfeber studerats.

Fästingar räknades i undersökning

Antalet fästingar på 131 dovhjortar, 30 rådjur, 61 kronhjortar, 15 älgar och 87 vildsvin som fällts under jakt i Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län räknades.

Därefter testades både klövvilt och fästingar för två olika bakterier: Borrelia burgdorferi som orsakar sjukdomen borrelios och Anaplasma phagocytophilum, som orsakar fästingfeber hos människor eller betesfeber bland boskap.

Resultaten visar en stor skillnad i hur många fästingar de olika klövviltsarterna bar på. Dovhjort hade flest fästingar medan vildsvin knappt hade några alls.

– Skillnaderna i fästingantal påverkar hur viktiga de olika klövviltsarterna är för att sprida smitta. Eftersom vildsvinen knappt hade några fästingar är arten inte heller lika viktig för spridningen av fästingburna sjukdomar generellt, säger Nannet Fabri som är doktorand vid SLU.

Olika typer av bakterier

Bakterierna som orsakar borrelios fanns inte hos någon av klövviltsarterna, vilket var förväntat, medan olika typer av bakterien som orsakar fästingfeber hos människor och boskap hittades hos alla arter utom vildsvinen.

– Det finns olika typer av den bakterie som orsaker fästingfeber. En typ orsakar fästingfeber hos både människor och boskap och den hittade vi hos dovhjort, älg och kronhjort. Rådjur bar endast på en typ som inte orsakar fästingfeber hos vare sig människor eller boskap, säger Nannet Fabri.

Hjortdjurens roll som värddjur

När det gäller borrelios sprids inte själva smittan vidare via klövvilt. Hjortdjuren bidrar dock till fästingarnas fortlevnad och utbredning genom sin roll som värddjur för vuxna fästingar.

– Min forskning visar vikten av att inte se allt klövvilt som en homogen grupp, utan studera arterna enskilt i forskning om fästingar och fästingburna sjukdomar, säger Nannet Fabri.

Värddjur viktiga för fästingens blodmåltid

Vanlig fästing, Ixodes ricinus, har tre aktiva stadier; larv, nymf och vuxen. För att nå nästa utvecklingsstadium krävs en blodmåltid där fästingen suger blod från ett värddjur.

Olika djur har olika betydelse för de olika stadierna.

Smådäggdjur är viktiga värddjur för larverna medan mellanstora djur som rävar, harar och flera fågelarter har större betydelse för nymfernas blodmåltid. Eftersom en fästing suger blod flera gånger under sitt liv kan den överföra sjukdomar mellan sina olika värddjur.

Främsta värddjuren för bakterier som orsakar borrelios är gnagare.

Avhandling:

Ticking off the ungulate box: the role of different ungulate species in the transmission of tick-borne pathogens.

Kontakt:

Nannet Fabri, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö,
Sveriges lantbruksuniversitet, nannet.fabri@slu.se

 

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera