Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Ödlehonor av samma art kan ha helt olika mönster på ryggen. Det här har förbryllat forskare, men nu är gåtan löst. Skillnaden beror på mutationer i en enda gen.

Zebran har sina ränder, nyckelpigan sina prickar och huggormen sitt typiska sicksack-mönster.

Alla dessa mönster uppstår genom cellernas beteende och har en genetisk förklaring. Men vilka specifika gener som styr cellernas reaktioner är mycket svårare att kartlägga.

Biologiska system är enormt komplexa men samtidigt kontrollerbara, annars hade inte organismer kunnat leva och utvecklas.

Honor har olika utseende

I en ny studie har ett internationellt forskarlag specialstuderat ödlearten brun anolis. Det är en trädlevande art som härstammar från Kuba och Bahamas. Den utmärker sig genom att honorna både kan ha ett diamantliknande och ett v-format ryggmönster.

Med hjälp av omfattande genetiska analyser lyckades forskare vid Lunds universitet hitta en förklaring till den utseendemässiga skillnaden.

– Vi lokaliserade en gen som kan fungera som ett slags bromsgen. Men eftersom det är svårt att bevisa att det är just den genen som gör att cellerna rör sig annorlunda i diamantödlor och v-ödlor byggde vi en datormodell som gav ett starkt stöd för våra teorier, säger Nathalie Feiner, biologiforskare vid Lunds universitet.

Genen hittad

Det var i samband med de genetiska analyserna, där klassiska korsningsexperiment kombinerades med modern sekvenseringsmetodik, som forskarna lyckades lokalisera genen bakom de utseendemässiga skillnaderna hos de bruna anolis-honorna.

De upptäckte också många intressanta mutationer som med största sannolikhet ligger bakom ödlornas olika mönster.

– Den här muterade genen saktar troligtvis ner cellernas förmåga att vandra. När den cellulära bromsen är dragen uppstår diamantmönstret, annars v-mönstret.

Viktig ledtråd

Att lägga nya pusselbitar för att förstå hur utseendemässiga skillnader är kodade i genomen, det vill säga arvsmassan, är centralt.

– På lång sikt hoppas jag att vår forskning kan avslöja hur utvecklingsbiologin sätter spelreglerna som avgör vad evolutionen kan åstadkomma, säger Nathalie Feiner.

 

Vetenskaplig studie

A single locus regulates a female-limited color pattern polymorphism in a reptile , publicerad i Science Advances.

Kontakt

Nathalie Feiner, biologiska institutionen vid Lunds universitet, nathalie.feiner@biol.lu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera