Tema

Barns perspektiv på adhd

Hur barn och ungdomar med adhd förstår och hanterar sina symptom studeras i en ny avhandling.
– Om vi är medvetna om hur barn uppfattar sitt beteende så kan vi också förstå varför situationer uppstår, säger Noam Ringer, psykolog och forskare vid Stockholms universitet.

I en studie byggd på djupintervjuer kartlägger Noam Ringer hur barn och ungdomar med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen adhd förstår och hanterar sina symptom. Hon intresserar sig även för hur föräldrar till barn med adhd förstår barns beteende och vad de gör för att få vardagen att fungera.

– Studien visar att det varierar mycket hos barnen, både när det gäller hur de uppfattar orsakerna till symptomen och uppfattningar om vilka konsekvenser adhd har för deras liv. Barn varierar också i vilka strategier de använder för att hantera symptomen. Dessa variationer behöver beaktas för att bättre förstå barnens beteenden och för att kunna hjälpa de på bästa sätt.

Hur bidrar din avhandling till tidigare forskning?

– Förutom att min forskning identifierar kategorier av uppfattningar och strategier som barn med adhd har, så visar den också att det finns ett mönster mellan hur barnen uppfattar symptomen och hur de gör för att hantera dem. Om vi börjar utforska hur barnet som individ tänker så får vi en viktig pusselbit som saknas. Genom att förstå hur barnet uppfattar sitt beteende så kan vi också förstå varför situationer uppstår.

Variation i barns uppfattningar

Studien identifierar tre olika sätt som barn uppfattar orsakerna till sina symptom. En grupp barn uppfattar sin adhd som att något är fel med dem, med tankar som ”det är som om min hjärna inte funkar”. En annan grupp uppfattar att adhd handlar om en otillräcklig miljö, exempelvis stökiga lektioner och tjatiga föräldrar. Ytterligare en grupp tänker att adhd är en del av den egna personligheten. På samma sätt varierar barns strategier att hantera de situationer som uppstår.

– Barn kan ha tankar om att försöka kväva impulserna, ”jag får inte slåss” eller, ”jag ska döda myrorna i rumpan”. Andra arbetar på att ändra sin miljö för att hantera situationerna, till exempel genom att äta middag på sitt rum istället för med familjen. En tredje strategi är att följa symptomen och hantera situationerna efterhand, med tankar som ”om jag behöver springa så springer jag”, och ”blir det problem så får jag fixa det.”

Noam Ringer har i studien inte kunnat se några skillnader mellan kön. Hon beskriver däremot att barn som pratar om adhd som en biologisk orsak är mer självkontrollerande, barnen som ser på adhd som resultat av problem i omgivningen gör förändringar i sin miljö, och att barnen som ser på adhd som en del av sin personlighet accepterar och följer sina symptom.

Vilka konsekvenser uppstår för barn som känner att ”det är något fel på mig”?

– Jag tycker det är viktigt att fortsätta undersöka det. Jag har gjort en tidigare studie som visar att självkänsla är ett stort problem med adhd. Det kanske inte är så konstigt att det är kopplat till hur de uppfattar sig själva. Förhoppningen är att i framtiden studera vidare vilken av barns uppfattningar och strategier som bidrar till mindre stress, bättre välmående och en fungerande vardag.

Standardiserade lösningar på problem

Noam Ringer menar att praktiken kring barn med adhd ofta är standardiserad – lösningar på problem ska fungera för alla. I arbetet som psykolog inom både skola och barn- och ungdomspsykiatrin har hon mött barn vid ett par första möten innan det varit dags att ställa en diagnos. Själva handlingsplanen görs oftast tillsammans med barnets föräldrar och andra vuxna. Att sätta barnen i fokus har varit studiens drivkraft.

– Jag är kliniker och tror på barn som aktörer. Jag har lite dåligt samvete inför barn där jag ställt diagnoser och gjort handlingsplaner, men knappt undersökt vad barnen har för egna uppfattningar. Man träffar kanske barnet i början, men de vuxna formar sedan miljön.

Kan perspektiven i din studie användas i skolan?

– Nu när Sverige tagit till sig barnkonventionen som svensk lag så är det viktigt att barnen mer aktivt får forma hur vardagliga problem i skolan hanteras. Jag tror inte på en revolution inom skolvärlden, men jag tror vi missar något viktigt när vi inte tar in barnens perspektiv, och det är egentligen största anledningen varför jag började skriva avhandlingen.

Föräldrar anpassar och omförhandlar

I avhandlingen beskrivs hur föräldrar hanterar och anpassar sitt beteende för att förebygga besvärliga situationer för barnet. Det kan handla om att anpassa miljön eller använda kognitiva strategier som att omvärdera och förhandla sina värderingar. Att berätta om barnets adhd för andra kan vara ett sätt att förekomma eller förhindra kritik.

– Barnen i studien varierade mycket i hur de upplever sina situationer. Men föräldrarna gjorde inte det, och en förklaring är att många föräldrar går kurser som nästan alltid har det biologiska perspektivet.

Noam Ringer beskriver hur barn upplever rastlöshet i kroppen redan innan det visar sig i beteenden. Föräldrarna märker först när beteenden ställer till det i vardagen. Föräldrars egna värderingar, så som att uppskatta exempelvis försiktighet och snällhet, kan göra att föräldern inte alls förstår när barnet inte uppfyller förväntningarna –exempelvis som att inte vilja dela med sig av sina leksaker.

Så hur kan föräldrar göra för att få vardagen att fungera?

– Det finns de som tror att ett tydligt schema passar alla barn, för så har vi lärt oss. Men barnet kanske inte alls uppfattar otydlighet, det kanske bara är väldigt långa lektioner i skolan, eller så uppfattar barnet att du som vuxen ställer för höga krav. Vi behöver utforska hur barnet tänker – hur uppfattar just du de här känslorna i kroppen? Vi kan hjälpa barnet mycket bättre då.

Avhandling:

How children with ADHD and their parents perceive and cope with the disorder

Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets webb.

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Barns perspektiv på adhd

 lästid ~ 5 min