Tema

Betesdjurens storlek påverkar växternas näringstillgång

Den genomsnittliga kroppsstorleken hos de vilda djur som betar i ett landskap påverkar balansen mellan de näringsämnen som växtligheten kan utnyttja. Det visar en savannstudie gjord av ett forskarlag lett av Joris Cromsigt från SLU. Växtnäringsbalansen, särskilt förhållandet mellan kväve och fosfor, bestämmer i sin tur växtlighetens produktivitet.

Spillning från växtätare är en viktig källa till kväve och fosfor, och forskarna visar att näringsprofilen i spillning från växtätare beror på djurets storlek.

– Faktorer som predationsrisk och födotillgång avgör om ett landskap huvudsakligen besöks av stora växtätare eller mindre, men den mängd spillning som ansamlas blir ungefär lika stor, säger förstaförfattaren, Elizabeth le Roux från Nelson Mandela University i Sydafrika (för närvarande vid University of Oxford).

Elefantbajs innehåller relativt mer kväve

Stora växtätare, såsom noshörning och elefant, kan dominera i områden där predationsrisken är hög. Deras spillning innehåller relativt mer kväve och mindre fosfor än spillning från mindre växtätare, såsom impala och gnu, som kan dominera i områden som uppfattas som säkra. Följden av detta är enligt forskarnas studie att växter i områden som oftare besöks av de största växtätarna får en annan typ av gödseltillskott än växter i områden med främst mindre växtätare.

Enligt Joris Cromsigt, universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö, tyder dessa upptäckter på att processer som förändrar förhållandet mellan antalet stora respektive små växtätare i ett ekosystem även kan förändra växternas tillgång på näringsämnen.

Impalor i Hluhluwe–iMfolozi-parken, ett naturreservat i Sydafrika. Bild: Elizabeth le Roux

Bredare följder av utrotningar

För växtlighetens produktivitet är det bäst när det finns en balans mellan stora och mindre betande djur i ett landskap, säger han. Denna upptäckt ger ytterligare en inblick i konsekvenserna av att djurarter försvinner i ett landskap.

– Utrotningshändelser leder till stora däggdjurssamhällen som i allt högre grad domineras av mindre växtätare. Vår studie framhäver att detta sannolikt påverkar förhållandet mellan olika ämnen i växtnäringsförsörjningen i ekosystemet, något som även kallas ekologisk stökiometri. Detta kan ha bredare följdverkningar, eftersom ekologisk stökiometri har kopplats till flera skilda frågor, till exempel kolbindning och biologisk mångfald, säger Cromsigt.

Resultaten är relevanta för naturliga gräsmarker över hela världen, som täcker cirka 40 procent av jordens landyta, och antyder att uthållig produktion i dessa ekosystem skulle gynnas om de betades av en mer varierad växtätarfauna än den vi ofta ser idag.

Fältarbete i savanngräsmarker

Fältarbetet genomfördes i savannområdena i Hluhluwe-iMfolozi Park i Sydafrika, som en del av ett projektsamarbete mellan Utrecht University, Nelson Mandela University och Sveriges lantbruksuniversitet.

Kontakt:

Joris Cromsigt, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, joris.cromsigt@slu.se

Vetenskaplig artikel:

Animal body size distribution influences the ratios of nutrients supplied to plants. PNAS . Elizabeth le Roux, Laura S. van Veenhuisen, Graham I. H. Kerley & Joris P. G. M. Cromsigt. 2020.

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Betesdjurens storlek påverkar växternas näringstillgång

 lästid ~ 2 min