Ökad illegal jakt minskar den svenska vargstammen

Genom att använda data från 444 revirmarkerande och DNA-identifierade individer från de årliga inventeringarna av varg har forskare vid Grimsö forskningsstation, SLU, analyserat risken för dessa att dö av olika orsaker under perioden 2001–2017.

Kända dödsfall inkluderade naturliga orsaker, trafikolyckor, legal jakt och verifierade fall av illegal jakt men de flesta vargar försvann från sina revir utan att man kunde fastställa den faktiska orsaken.

Till skillnad från andelen dödsfall orsakade av naturliga orsaker och trafik så ökade dödligheten från både legal jakt och försvunna vargar under perioden. Ökningen av andelen försvunna individer var dock betydligt starkare än ökningen av legalt skjutna individer och var särskilt tydlig under perioden 2011–2017 då andelen försvunna var 2,2 gånger fler än antalet legalt skjutna revirmarkerande vargar. Under denna period försvann i genomsnitt 21 procent av individerna per år.

Illegal jakt bakom försvunna vargar

En kritisk utvärdering av möjliga orsaker till dessa försvinnanden och en kompletterande analys av sändarförsedda individer tyder på att de flesta av dessa försvinnanden har orsakats av illegal jakt.

– Ett intressant resultat var att frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek och minskade med ökad omfattning av den legala jakten, säger Olof Liberg som har varit huvudansvarig för studien. Utvecklingen av den genomsnittliga inavelsnivån i populationen visade däremot inte på något samband med frekvensen av försvinnanden.

– Vi har använt genetiska data från vargar i den skandinaviska vargpopulationen som utgör grunden för ett unikt och närmaste komplett släktträd över alla reproducerande individer, säger Liberg.

Går att skatta dödligheten

Denna detaljerade kunskap har skapat nya möjligheter att skatta omfattningen av olika typer av dödlighet. Denna dödlighet är nu av en sådan omfattning att den har orsakat en stagnation i populationens tillväxt och den största delen av denna dödlighet utgörs av illegal jakt.

Sammantaget har detta har resulterat i att den svenska delen av vargpopulationen nu befinner sig nära den lägsta nivå som EU:s habitatdirektiv kräver för att den skall bibehålla en så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS). Detta i sin tur begränsar möjligheterna att förvalta populationen genom olika typer av riktad jakt.

Vetenskaplig artikel:

Det skandinaviska vargforskningsprojektet SKANDULV

Kontakt:

Olof Liberg, SLU, olof.liberg@slu.se

Håkan Sand, SLU, hakan.sand@slu.se

Camilla Wikenros, SLU, camilla.wikenros@slu.se