Tema

Artrikt på menyn gynnar älgar i brukad skog

​Älgar väljer vad de äter med stor omsorg, och de är duktiga på att balansera födointaget. En varierad kost, med stort intag av lövsly, ger älgarna god kondition och höga kalvvikter, enligt SLU.

En sydsvensk studie från SLU har gjort analyser av maginnehållet hos älgar, och jämfört med vad som finns att äta i olika områden, och kalvarnas vikter.

Kartläggningen av älgarnas matvanor är ett bra exempel på forskning som inte hade kunnat genomföras utan insatser av en mängd frivilliga utanför forskarsamhället. Studien bygger till stora delar på analyser av maginnehåll från 320 älgar, insamlade under älgjakten av 250 jägare i sju älgförvaltningsområden i Västra Götaland, Södermanland, Kronoberg och Skåne.

– Jägarnas insatser har varit ovärderliga, säger Annika Felton, forskare vid SLU. Därför har jag under de senaste åren medverkat på en rad älgmöten och exkursioner där jag har berättat om de preliminära resultaten för jägare och skogsägare i södra Sverige. Nu när den vetenskapliga artikeln äntligen är ute hoppas jag att resultaten även når norra Sverige, liksom myndigheter och intresseorganisationer, och andra forskare förstås.

Kunskap om älgens meny viktig för skogsförvaltare

Älgar äter kvistar och löv från träd samt buskar, ris, örter och gräs, och de kan orsaka kostsamma skador i framför allt tallplanteringar. Kunskaper om hur älgar väljer sin mat och hur skogsskötseln påverkar detta val är därför viktiga för skogsförvaltare.

Studien visar hur viktigt det är för de sydsvenska älgarna att kosten är varierad, och att den inbegriper lövträd. De älgpopulationer som har en artrik diet, med betydande inslag av sälg och asp, har högre kalvvikter än älgpopulationer som inte lyckas hitta lika många växtarter att äta vintertid, utan måste äta väldigt mycket tall.

Tall utgör 30 procent av kosten

De älgpopulationer som hade god tillgång till ungskog (0–15 år gammal), där många kvistar och grenar är nåbara, hade tyngre kalvar än de populationer som inte hade det. I områden där älgarnas föda var särskilt energirik, till exempel genom intag av jordbruksgrödor, var kalvarnas vikt medelhög.

Studien bekräftar att tall är en stapelföda för sydsvenska älgar – den stod i genomsnitt för cirka 30 procent av torrvikten. Lite mer förvånande var att en nästan lika stor del av kosten bestod av lingonris, blåbärsris och ljung.

– Våra resultat visar hur viktig kosten är för en stor växtätare som älgen, och vi tror att de regionala viktskillnader vi ser hos den nordiska älgen delvis kan förklaras av tillgången på olika födoslag under vintern, säger Annika Felton.

Studien har genomförts i områden där landskapet är starkt påverkat av skogsbruk, och där människan alltså har stort inflytande över trädslagsfördelningen och växtligheten i övrigt.

– En skogsskötsel som leder till ett större utbud av lövträd, buskar, ris och örter bör gynna älgpopulationerna, och troligen även andra stora växtätare. Sådana åtgärder bör samtidigt minska betestrycket på tall. Vi tror alltså att detta skulle gynna både skogsägare och jägare, liksom mångfalden av växter och djur, avslutar Annika Felton.

Fotnot:

Projektet ”Älgarnas foder & hälsa i södra Sverige” har letts av Annika Felton från SLU inom ett samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Vetenskaplig artikel:

Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes.  Annika M. Felton, Emma Holmström, Jonas Malmsten, Adam Felton, Joris P.G.M. Cromsigt, Lars Edenius, Göran Ericsson, Fredrik Widemo & Hilde K. Wam. Scientific Reports (2020) 10:1904.

Kontakt:

Annika Felton, universitetslektor, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, annika.felton@slu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Artrikt på menyn gynnar älgar i brukad skog

 lästid ~ 3 min