Stenar och berg kan berätta om forna tiders civilisationer.
– Att se gamla stenar bara som orörliga och stumma vittnen till människans historia är ett misstag. Bara man har rätt teknisk utrustning så går historien att dechiffrera, menar Claudia Sciuto, i sin avhandling inom arkeologi.
– Det geologiska materialen spelar samma grundläggande roll i våra liv nu precis som de gjorde förr, då stenar kunde användas för att skapa jaktverktyg, bygga solida skydd eller magnifika monument, säger Claudia Sciuto.
Claudia Sciuto menar att samspelet mellan samhällens utveckling och geologiska resurser blir tydligt när man börjar undersöka livsmiljöer. Till exempel så bor vi i hus av sten, färdas på vägar gjorda av sten och bär runt på stenar i form av juveler.
– Att omvandla material från jordskorpan, med stenbrott och transporter av stora bergvolymer, har genom århundradena även bidragit till förändrade landskap och livsmiljöer, tänk bara på Kiruna till exempel.
Rikt med bearbetad sten
Olika tillvägagångssätt för att karva ur geologiska lager går att spåra tillbaka till civilisationernas gryningstimmar. Arkeologiska kartläggningar är därför alltid enormt innehållsrika vad det gäller bearbetade produkter av och med sten. (Detta eftersom många andra tecken av liv från förr, av organiskt material till exempel, har gått förlorade.)
En närmare titt på dessa artefakter, identifiering av material, tillverkningstekniker och annan bearbetning, hjälper till att förstå de olika former av samspel som funnits mellan geologiska resurser och samhällsbyggen.
– Avhandlingens mål har varit att undersöka det långvariga förhållandet mellan människa och stenar som kommer till uttryck i olika arkeologiska artefakter, från olika tidsepoker och kulturella sammanhang runt om i Europa. Allt ifrån hällmålningar och stenverktyg i Skandinavien till stenkistor i södra Italien och medeltida fästningar i Frankrike.
Nära infraröd spektroskopi
En viktig del av i avhandlingen handlar om användandet av en ny analysmetod för stenartefakter – nära infraröd spektroskopi, NIR. Den kan användas i fält och påverkar/skadar inte materialen som analyseras. NIR bygger i det här fallet bygger på så kallas reflektansspektroskopi, man belyser ett föremål med ljus och analyserar när det reflekteras inom NIRområdet.
Tekniken kan även användas inom bildanalys och kräver mycket liten eller ingen preparering av prover. Arkeologer måste ofta ta itu med mycket stora artefakter (en befästningsvägg) eller ett stort antal små föremål (mer än 2500 stenverktyg på en enda plats).
En ”verktygslåda” med metoder för insamling av data med bärbar och icke förstörande teknik skulle underlätta, menar Claudia Sciuto.
– Genom att rekonstruera alla steg i hur artefakterna producerats och använts, har varje objekt sedan observerats i detalj med hjälp av dessa digitala tekniker för att dokumentera former, volymer och lagra informationen för framtida analys. På så sätt har det varit möjligt att samla ett referensbibliotek av 3D-modeller av gamla stenartefakter som kommer att vara tillgängliga digitalt i framtiden.
Stenars roll i samhället
Avhandlingen är ett första steg mot att se berg- och stenmaterialens roll i utvecklingen av samhällen och visa hur tillgången på sådant material kan påverka kulturers utveckling och hur strategier kring anskaffningen kan visa på tecken på samhällsförändringar. Fallstudierna visar också hur en varierande tillgång på denna råvara kan sammanfalla med förändringar av livsföringen för människorna som bott på de här platserna. I vissa fall är förändringarna även kopplade till omvandlingar inom boplatserna eller i omgivningarna.
– Att se gamla stenar bara som orörliga och stumma vittnen till människans historia är ett misstag. Bara man har rätt teknisk utrustning så går historien att dechiffrera, avslutar Claudia Sciuto.
Det som varit föremål för avhandlingens undersökningar är hällmålningarna i Flatruet, Härjedalen, en mesolitisk (mitten av stenåldern) boning i Ångermanland, befästningen i Carcassonne (Sydvästra Frankrike) och området för de antika grekiska kolonierna i Montescaglioso (Basilicata, södra Italien).
Avhandlingen:
Kontakt:
Claudia Sciuto, claudia.sciuto@umu.se
