Polygami bromsar utvecklingen av nya fågelarter

Enligt Darwins evolutionsteori sker ett naturligt urval som gynnar individer med vissa egenskaper. Med tiden kan en grupp individer utvecklas så att de anpassar sig till sin lokala miljö och så småningom bildar en ny art.

Tidigare har man trott att sexuellt urval, när ett kön föredrar att para sig med individer med särskilda egenskaper, har varit en stark drivkraft bakom uppkomsten av nya arter. Eftersom det sexuella urvalet är starkare hos polygama arter jämfört med monogama, förväntar man sig även fler arter i polygama parningssystem.

Men en ny internationell studie, som utförts på vadarfåglar, kullkastar den rådande teorin att artbildningen sker snabbare inom polygama arter. De nya resultaten pekar snarare på att polygami är kopplat till ett ökat genflöde, vilket bromsar artbildningen.

Vadarfåglarnas parningssystem
Bakom forskningen står ett internationellt forskarlag. I teamet har Donald Blomqvist från Göteborgs universitet, forskare i ekologisk zoologi, medverkat. Forskarlaget har studerat vadargruppen generellt.

– Vi har undersökt 136 arter vadare och relaterat förekomsten av underarter till deras parningssystem. Vi har alltså tittat på olika underarter inom arten. Det finns ju genetiska skillnader även inom en art, till exempel så kan kråkor från olika platser i Europa skilja sig i färgskrud, säger Donald Blomqvist.

Forskarna har även samlat in genetiska data genom blodprover och utfört DNA-analyser av tio olika arter strandpipare (släktet Charadrius), fördelade på inte mindre än 79 populationer över hela världen.

Donald Blomqvist har bidraget med studier av större strandpipare i Halland.

– Det är en monogam art som har en tydlig genetisk differentiering, alltså begränsat genflöde mellan vissa populationer. Den större strandpiparen, snarare än dess polygama släktingar, kan alltså vara på väg att delas upp i flera arter enligt våra nya resultat, säger han.

Flera partners motverkar artbildning hos vadare
Analyserna visar att polygama fågelarter, som parar sig med flera partners under en säsong, uppvisar en mindre genetisk mångfald inom arten jämfört med monogama arter, som bara parar sig med en partner per säsong.

– Det motsäger rådande teorier som förutspår en snabb diversifiering och därmed större genetisk variation hos populationer av polygama vadarfåglar. Sexuell selektion driver alltså inte på artbildningen hos de här fåglarna utan det verkar vara tvärtom, säger Donald Blomqvist.

Artikels huvudförfattare Josie D’Urban Jackson, vid University of Bath och Cardiff University, sammanfattar:

– Våra resultat tyder på att polygama vadare, på grund av pressen att hitta fler än en partner, kan komma att söka över större områden och därmed sprida sina gener, säger hon.

Den nya forskningsstudien är publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Evolution.

Artikeln: Polygamy slows down population divergence in shorebirds.

Kontakt: Donald Blomqvist, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.Tel: 031-786 34 60 Mobil: 0708-93 58 00 donald.blomqvist@bioenv.gu.se