Rekommenderad viktuppgång hjälper gravida undvika farlig övervikt

– Vi testade via en metod som innebar tydlig information till gravida om deras rekommenderade viktuppgång och uppmuntrade även till fysisk aktivitet genom så kallad FaR, fysisk aktivitet på recept. Ett recept kunde vara trettio minuters promenad eller simning i ett visst tempo, säger Ann-Kristin Rönnberg, överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.

Ref: Institute of medicine 2009.

I studien, som drevs inom mödrahälsovården i Region Örebro län, ingick 445 friska kvinnor som fick barn mellan 2007-2010. Kvinnorna följdes upp till ett år efter förlossningen och barnen följdes sedan inom barnhälsovården fram till 2015.

– Vår metod är relativt enkel för de gravida kvinnorna. Det har inte inneburit fler besök till barnmorskan men ändå gett en positiv effekt. Jag arbetar under hösten vidare, tillsammans med ansvariga inom mödrahälsovården, för att ta fram riktlinjer om vilka råd gravida bör få om viktuppgång men även generella riktlinjer om hur vi bäst tar hand om kvinnor som redan har en övervikt eller fetma under deras graviditeter och förlossningar.

Risk för fetma hos barnet

– Vi har valt att undersöka metodens påverkan på viktuppgång oberoende av vad kvinnan väger innan graviditeten. Ingen svensk studie har tidigare genomförts i den här breda målgruppen. Även internationellt finns en brist på den här typen av studier. Tidigare forskning har ofta fokuserat på kvinnor som redan har en fetma. Vi har ett tydligt folkhälsoperspektiv genom vår ansats att hjälpa även normalviktiga kvinnor att undvika överflödig viktuppgång och därigenom potentiellt undvika framtida övervikt.

Rekommenderad viktökning under graviditet varierar beroende på kvinnans vikt innan graviditeten. För en kvinna med normal vikt rekommenderas viktuppgång mellan 11,5–16 kg medan kvinnor med fetma rekommenderas att gå upp 5-9 kg under graviditet.

– Vår metod visade sig ge en lägre total viktuppgång under graviditeten oavsett kvinnans ingångsvikt. Vi kunde också se att kvinnor som fått ta del av metoden hade mindre överflödig vikt kvar vid sin efterkontroll. På lång sikt, cirka ett år efter förlossningen, kunde man dock inte se några säkra skillnader längre.

Metoden såg inte ut att minska barnens risk för fetma vid fem års ålder. Det som hade störst betydelse för barnens risk för fetma var inte kvinnans viktuppgång under graviditet utan vilket BMI hon hade innan hon blev gravid. Barn till överviktiga kvinnor hade en ökad risk att utveckla fetma vilket stämmer väl överens med andra tidigare studier.

Kontakt:

Ann-Kristin Rönnberg, Överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, Tel: 070 – 369 04 21 ann-kristin.ronnberg@regionorebrolan.se