Tema

Historiska paralleller till hur romer behandlas idag

Invandringsförbud, ”tattarinventering” och tvångssterilisering. Förtrycket mot romerna har pågått under århundranden här i Sverige. Idag är den lagstadgade diskrimineringen mot romer avskaffad, men långt ifrån eliminerad i samhället. Flera nutida händelser visar att också det politiska priset för antiziganism – det vill säga rasism mot romer – är väldigt lågt.

Romerna i Sverige är ett eget kapitel i tiggeriets historia. De har förföljts och diskriminerats genom århundranden. Jan Selling, docent i historia vid Lunds universitet och som vid Hugo Valentin-centrum i Uppsala forskat om de svenska romerna, pekar ut några avgörande händelser.

1560 förbjuds präster att ha något att göra med romer. Det var en mycket stark uteslutning som innebar att romer inte fick gå i kyrkan, inte döpas, gifta sig eller begravas. Ett annat centralt årtal är 1637, då landsförvisas alla romer. I praktiken är det en fördrivning till östra Finland. Ett fåtal lyckas vara kvar i Sverige och det är de som är ursprunget till den grupp som kallas resande. På 1700-talet krävs plötsligt kyrksamhet av romerna. Kunde man inte sin bibel eller gick tillräckligt ofta i kyrkan, riskerade barnen att tvångsomhändertas. 1914 skärps villkoren för romer ytterligare. Då införs invandringsförbud för romer, ett förbud som finns kvar ända fram 1954.

– Det var en lag som bara riktades mot ”zigenare” och det är den enda rasistiska lag vi har haft i Sverige under 1900-talet. Under den här tiden kunde inte de svenska romerna lämna landet eftersom de i så fall inte skulle kunna komma tillbaka, säger Jan Selling.

Varför fanns en lag som riktades enbart mot romer?
– Antiziganism är det korta svaret, säger Jan Selling, och förklarar att antiziganism är en urgammal fördom som sammankopplar människor och företeelser med stereotypen för zigenskhet.

Historiskt har antiziganismen riktats mot romer men också mot andra grupper som associerats med zigenskhet.

– Det långa svaret är att vid den här tiden har stora grupper människor på landsbygden blivit arbetslösa. De driver omkring på vägarna och är ett orosmoment i samhället. En bråkdel var romer men det blev ”tattare” och ”zigenare” som fick bära skulden för det hot som de kringdragande grupper utgjorde. Antiziganismen projicerades alltså på ett problem som i grunden var socialt, säger Jan Selling.

Tvångssterilisering fram till 1960-talet
Från 1930–talet och fram till 1960-talet användes en ny typ av repressalier mot romer. Då införs tvångssterilisering. Exakt hur många som drabbades vet man inte men antagligen rör det sig om cirka 600 individer i en grupp som inte var fler än cirka 7000 personer och som kallades tattare och resande. I sin bok Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar visar Jan Selling att rasbiologiska motiv låg bakom steriliseringarna. Det framkommer i den statliga fattigvårdsutredningen 1923 och i riksdagens steriliseringsdebatter. 1943 förordade dessutom socialstyrelsens expert Nils von Hofsten riktad sterilisering mot tattare.

– Tankegångarna byggde på att folkgruppen ansågs bära på ”asociala arvsanlag” som sammanhängde med ”zigensk rasinblandning”, berättar Jan Selling.

– I enskilda steriliseringsutlåtanden kompletteras sedan begreppet ”tattare” med en social indikation. Det kan i efterhand vara svårt att avgöra vilken roll det ena eller andra spelade. Många så kallade tattare levde i extremt utsatta sociala miljöer. Men vi kan alltså fastställa att en rasistisk motivation fanns och att stämpeln ansågs relevant i dessa utlåtanden.

Vilka som ansågs vara tattare eller resande var naturligtvis svårt att avgöra. Först användes rasbiologi men när den upphört användes istället kriterier som byggde på människors sociala situation.

– Den sista så kallade tattarinventeringen genomförs 1944 och den visar att som tattare räknades människor som ansågs leva som tattare. På det sättet hamnade över 7000 personer i register som blev utgångspunkten för hot om tvångssterilisering och hot om tvångsomhändertagande av deras barn.

Det är inte förrän i slutet av 1960-talet som romer tillåts bli bofasta och gå i skola. Och först 1999 som ordet zigenare officiellt ersätts av rom. För övrigt något som romerna själva krävt sedan 1970-talet.

Ser du paralleller i historien till hur de rumänska romerna behandlas idag?
– Javisst, både bland människor i allmänhet och bland politiker. Ett exempel är Billströmaffären 2010. Tobias Billström var migrationsminister och stod bakom avvisningen av ett 30-tal rumänska romer som var i Sverige och tiggde. Händelsen fälldes av justitieombudsmannen som hävdade att det inte är ett brott att tigga och att det råder fri rörlighet inom EU. Tobias Billström försvarade sig med att om man inte sätter stopp nu så kommer det fler. Trots att han fällde antiziganistiska omdömen så behöll han sin post. Det visar att det politiska priset för antiziganism är väldigt lågt.

Ett annat exempel är skånepolisens registrering av romer.

– I det sammanhanget har polisen en historia av att vara aktiv och pådrivande. Just den här registreringen har en direkt kontinuitet till gamla register som dessutom blev användbara igen eftersom man sökte efter släktband, säger Jan Selling.

Text: Lotta Nylander, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
Redaktör: Elin Melin, forskning.se

Kontaktinformation
red@forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Historiska paralleller till hur romer behandlas idag

 lästid ~ 4 min