Mer arbetslivsforskning behövs

Forskningen om arbetsliv i Sverige har varit åsidosatt och fått minskad tilldelning av offentliga medel de senaste decennierna. Något som kan påverka säkerheten och arbetsmiljöarbetet i Sverige. Det visar en ny avhandling vid Luleå tekniska universitet.

– Mindre pengar till forskningen betyder att färre forskar om arbetslivet. Det nu nedlagda Arbetslivsinstitutet fungerade som en kontakt mellan forskarvärlden och aktörer med arbetslivet i fokus – avsaknaden av den kontakten innebär att vi idag är sämre rustade för att bemöta arbetsmiljöproblem, säger Carin Håkansta, filosofie doktor vid Luleå tekniska universitet.

Arbetslivsforskningen upplevde en guldålder från 1970-talet till det tidiga 90-talet men fältets status har därefter succesivt försvagats.

– Nedgången sammanfaller med avvecklingen av den svenska modellen, och de nyliberala vindarna som blåst över landet sedan dess har påverkat forskningspolitiken på ett sätt som gjort det allt svårare att hitta finansiärer till arbetslivsforskningen, berättar Carin Håkansta som menar att dagens system slår särskilt hårt mot forskare inom exempelvis arbetsvetenskap.

Carin Håkansta upplever den omdiskuterade nedläggningen av Arbetslivsinstitutet 2007 som problematisk och påpekar att det i övriga Norden och i de flesta andra europeiska länder samt USA finns statligt finansierade forskningsinstitut för miljö-och arbetslivsforskning

– Men jag hoppas att det nu finns möjligheter för arbetslivsforskningen att stärka sitt varumärke genom att både politiken och media uppmärksammat dålig arbetsmiljö den sista tiden, säger Carin Håkansta.

FAKTA
Carin Håkansta presenterade nyligen sina forskningsresultat i avhandlingen Swedish Working Life Research: Formation and conceptual development of a research field in transition.

Läs mer på Luleå tekniska universitet