Göra fönsterglas synligt – men bara för fåglar

Ultravioletta mönster kan göra fönsterglas synligt för fåglar, och därmed förhindra dödliga krockar. Tyvärr lär fönstren inte fungera lika bra för alla fågelarter, utan bara för de som har en viss typ av färgseende, såsom små tättingar, måsar och papegojor. För rovfåglar, gäss, duvor och kråkor är mönstren däremot svåra att upptäcka. Det visar Olle Håstad från Sveriges lantbruksuniversitet och Anders Ödeen från Uppsala universitet i en artikel i PeerJ idag.

Miljarder fåglar dör varje år efter att ha krockat mot fönsterrutor. Av de former av fågeldödlighet som människan ligger bakom är detta till och med en av de viktigaste. En populär och effektiv motåtgärd är att förse fönstren med klistermärken i form av rovfågelsilhuetter. Fåglar undviker att kollidera med dessa klistermärken, men ett problem kvarstår: att fåglarna flyger in i glaset mellan klistermärkena istället. För att slippa täcka hela fönstren med klistermärken, måste glaset göras synligt för fåglar på något annat, och mindre iögonenfallande, sätt.

Eftersom de flesta fåglar, till skillnad från människor, kan se ultraviolett ljus, är en lösning att förse fönsterglas med mönster som reflekterar eller absorberar ultraviolett. Glasrutor med mönster som absorberar ultraviolett ljus finns också på marknaden idag. Denna lösning kan förefalla elegant vid en första anblick, men de fälttester som har gjorts med UV-märkta fönsterrutor har gett blandade resultat. En förklaring till detta presenterades den 9 oktober i en artikel i den öppna tidskriften PeerJ av dr Olle Håstad vid Sveriges lantbruksuniversitet och dr Anders Ödeen vid Uppsala universitet. Forskarna visar att UV-märkta fönster verkligen har potential att avskräcka fåglar, men att detta inte gäller alla arter. Fåglars förmåga att uppfatta UV-ljus varierar nämligen kraftigt mellan olika arter, och UV-mönstren bör endast vara synliga för fågelarter med rätt typ av färgseende.

Håstad och Ödeen har beräknat hur synliga ultravioletta krockskyddsmönster är med hjälp av en fysiologisk modell av fåglars färgseende. Deras slutsats är att UV-markeringar kan ses tydligt under en rad ljusförhållanden, men bara av fåglar med den typ av UV-seende som kallas UVS (ultraviolet sensitive). Hit hör till exempel många små tättingar, måsar och papegojor.

För arter med den andra typen av färgseende (VS; violet sensitive), till exempel rovfåglar, gäss och ankor, duvor och kråkor, borde UV- markeringar för det mesta vara osynliga under praktiska förhållanden. Om sådana fåglar ska kunna uppfatta mönstren måste dessa ge nästan perfekt kontrast, och ses mot en återspeglad bakgrund med liten färgvariation men med mycket UV-ljus, till exempel en klarblå himmel.

FAKTA
Artikeln Olle Håstad & Anders Ödeen. 2014. A vision physiological estimation of ultraviolet window marking visibility to birds. PeerJ 2:e621. http://dx.doi.org/10.7717/peerj.621 [Ref 1]

Himmel som återspeglas av fönsterglas på ett höghus i centrala Göteborg. Foto: Anders Ödeen