Krabbor från Asien hot mot västkusten

Nu misstänker forskare från Göteborgs universitet att de invasiva arterna blåskrabban och penselkrabban snart även nått svenska kuster. De har redan framgångsrikt invaderat USA:s östkust och på atlantkusten finns de från norra Frankrike via Belgien och Holland upptill tyska bukten.

– Krabblarver kan lätt föras vidare med den jutska strömmen som går väster om Danmark och som träffar den svenska västkusten från Orust och norröver. Men larverna kan också av vågor och vind föras mer söderut mot Göteborgs skärgård. En vuxen hane fångades redan sommaren 2012 av ett krabbmetande barn på Hönö utanför Göteborg, säger Matz Berggren vid Institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.

Äter det mesta
Blåskrabban och penselkrabban tål stora variationer i både salthalt och temperatur. De överlever i ett salthaltsspann från sötvatten till havsvatten och i temperaturer från runt 0°C och upp till 30°C.

– Det medför att dessa krabbor också skulle kunna invadera Östersjön. Men för larvutvecklingen krävs ett stabilare salt och varmare vatten, som västkusten troligen erbjuder under sommaren.

Krabborna äter det mesta, allt ifrån makroalger och små ryggradslösa djur som snäckor, musslor, märlkräftor, havstulpaner och havsborstmaskar , men även larv- och juvenilstadier av fisk.

– Det innebär att de konkurrerar ut annan fauna i samma storlek genom att äta upp all mat. På ostkusten av USA har de framgångsrikt trängt undan en annan invasiv art där,"the Green Crab", vilken är vår vanliga strandkrabba

Krabborna är inte så stora, maximalt är de 4 cm över ryggskölden. Men de kan istället förekomma i stora mängder i lämpliga miljöer. Över 100 individer/ m2 har påträffats både på ostkusten av USA och i Frankrike. De konkurrerar framgångsrikt med grundbottenslevande djur som små strandkrabbor och räkor.

Både penselkrabban som blåskrabban har ett ursprungligt utbredningsområde i Asien där de finns från Sakhalin-ön utanför Ryssland och ner längs kusterna av Korea, Japan, Kina och Taiwan.

Kinesisk ullhandskrabba hotar flodkräftan
Även den kinesiska ullhandskrabban (Eriocheir sinensis) finns i svenska vatten. Den kan bli upp till 7 -10 cm bred över ryggskölden.

Ullhandskrabban står med på ISSG100-listan, som listar de hundra mest invasionsbenägna främmande arterna i världen.

Ullhandskrabban kan hota flodkräftan eftersom den kan vara bärare av den fruktade kräftpesten. Den är dessutom en pest för många fiskare genom att den tar sig in i redskap och förstör fångsten. I mellaneuropiska länder förstör krabban flodbankar och sjöstränder genom att gräva bogångar som underminerar stränder och därigenom ökar erosionen.

Små ullhandskrabbor saknar ofta hårbeklädningen på klobenen men kan ändå skiljas från exempelvis strandkrabban genom att ullhandskrabban har minst fyra trubbiga tänder på ryggskölden bakom ögonen samt att ryggskölden är längre än bred och benen längre än dubbla ryggsköldsbredden.