Artikel från Göteborgs universitet
11 juni 2012

Smålands inland resmål för den kreativa stenåldersmänniskan

Trots goda ekologiska förhållanden var inte Smålands inland permanent bebott för 9 000 år sedan. Däremot så besöktes området av människor, som på så sätt uttryckte sin individualitet och kreativitet och därmed vann status. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.

Carl Perssons avhandling i arkeologi bygger på ett arkeologiskt material som påträffades vid undersökningar inför bygget av den nya E4:an förbi Markaryd. Fynden bestod av få och mycket små flintbitar som efterlämnats vid besöken på vad som då var en liten ö i utloppet från en numera försvunnen sjö. Genom analyser av slitspåren på de små flintfragmenten har en mängd olika sorters arbete kunnat spåras. Bland annat har kött, ben, trä och horn bearbetats med flintredskap. Kombinationen av slitspårsanalyser av fynden, datorstödda analyser av fosfathalten i marken och fyndens spridning har skapat en detaljerad bild av människors besök på platsen för cirka 9 000 år sedan.

– Den är en vanlig föreställning att det krävs stora mängder arkeologiska fynd för att säga något intressant om stenålderns människor. I min avhandling motsägs den föreställningen tydligt av mina resultat, säger Carl Persson.

För att sätta boplatsen i ett större sammanhang har han konstruerat dåtidens landskap genom datorstödda analyser. Och mycket har förändrats i landskapet. För 9 000 år sedan var de idag bruna insjöarna klara, näringsrika och hade ett högt pH-värde. Medeltemperaturen var betydligt högre än idag och skogarna var täta av ädla lövträd.

– Men trots att det var så goda ekologiska förhållanden var inlandet inte ett område som attraherade människor under de första årtusendena efter istidens slut. Analyser av undersökta boplatser och spridda fynd visar att inlandet sannolikt inte beboddes permanent under jägarstenåldern (10 000 – 4 000 f.Kr), men att människor ändå besökte inlandet, säger Carl Persson.

Spåren efter inlandsbesöken återfinns nästan alltid i anknytning till vattenvägar och sjöar, och analyser av fyndmaterial tyder på att olika grupper färdats till inlandet med olika ambitioner. Besöken i inlandet beror troligtvis på att människor för 9 000 år sedan rörde sig över mycket stora ytor. Delvis kan de långa resorna förklaras av den låga befolkningsdensiteten; kanske bodde så få som några hundra i ett område som Skåne. För att möta andra människor var man tvungen att resa långt och ha breda sociala kontaktnät.

– I samhälle som kännetecknades av en strävan mot jämlikhet var också kunskapen om främmande platser och andra människor ett sätt att skilja sig från andra och vinna status. Ur detta perspektiv kan resorna till inlandet för 9 000 år sedan sägas vara en naturlig följd av människors kreativitet och vilja att uttrycka sin individualitet, säger Carl Persson.

KONTAKT OCH INFORMATION
Carl Persson,
telefon: 0709-465806, e-post: carlfornforskaren@gmail.com

Avhandlingens titel: Den hemliga sjön — en resa till det småländska inlandet för 9 000 år sen.  Länk till avhandlingen: http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/29036

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera