Tema

Våld och offerritualer vid järnålderns Skedemosse på Öland

Mellan ca 300 f. Kr. och 1000 e. Kr. offrades närmare 40 människor, otaliga djur samt vapen och praktföremål i Skedemosse i Gärdslösa socken på Öland. Offerritualerna var ofta mycket våldsamma. Djuren åts i rituella måltider innan resterna sänktes i sjön och lämningar av människor har ofta spår av en våldsam död. Vapnen, som kan ha varit krigsbyte från besegrade fiender, förstördes grundligt innan de gick samma väg. De kan ha offrats som tack för vunnen seger eller för att de efter att ha använts i ett slag blivit alltför laddade för att kunna användas igen. Detta visar Anne Monikander, Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet i en avhandling som nyligen lades fram.

Hästen var den vanligaste arten på offeraltaret i Skedemosse. Det var ett djur som hade mycket hög status i järnålderns samhälle. Enligt myten är den åttabente Sleipner den allra yppersta hästen som kan korsa gränser till andra världar.

– En möjlig förklaring till varför man offrade hästarna kan ha varit att de sågs som en symbolisk Sleipner och att deltagarna i de rituella måltiderna hoppades få del av dessa egenskaper. En annan lika trolig förklaring är att de offrade hästarna valdes ut vid kapplöpningar längs med strandkanten. För att vara säker på att offra den bästa hästen är det troligt att den valdes ut genom kapplöpningar längs strandkanten. En dylik sedvänja fortlevde i isolerade trakter i Norge och Skottland ända in på 1800-talet, säger Anne Monikander.

Nedläggningarna av människor följer ett större mönster som återfinns över hela norra Europa. Under tiden före Kristi födelse var det flest kvinnor och barn men efter den tidpunkten var det flest män. En man är samtida med vapenoffren, men det behöver inte innebära att han hört till den armé vapnen kommit från.

Att offra vapen var inte lika vanligt som djuroffren men förekom vid ett antal tillfällen. Under perioden 200-500 e. Kr. offrades vapen vid minst 6 tillfällen. Liknande vapenofferfynd är vanliga i Danmark och fynden i Skedemosse är det största av detta slag i Sverige. Skedemosse skiljer sig dock från de danska fynden genom den kult av djuroffer som bedrivits parallellt med vapendepositionerna. Baserat på antika författare som Caesar och Tacitus har vapenoffer länge tolkats som tack till gudarna för en vunnen seger. Detta skulle innebära att ölänningar under en period på trehundra år deltagit i minst sex krigståg.

– Forskning kring våtmarksoffer har ofta skiljt vapenofferfynden från andra typer av fynd, men jag anser att det är väsentligt att studera dem i ett sammanhang eftersom det bör ha varit samma människor som utövade de båda, säger Anne Monikander. Istället kan man försöka se vattnet de deponerats i som en sammanhållande faktor, och försöka förstå vad det kan ha betytt för dåtidens kult.

Avhandlingens namn: Våld och vatten. Våtmarkskult vid Skedemosse under järnåldern.

Ytterligare information
Anne Monikander, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 073-827 70 93, 08-16 33 78, e-post: anne.monikander@ark.su.se

Våld och offerritualer vid järnålderns Skedemosse på Öland

 lästid ~ 2 min