Artikel från Uppsala universitet
18 augusti 2009

Lavskrikor retas med rovdjur på avancerat språk

När lavskrikor retar rovfåglar använder de över ett dussin olika läten för att berätta för den egna gruppen vilken sorts rovdjur det rör sig om och vilka riskerna är. Ny forskning vid Uppsala universitet visar att lavskrikorna har utvecklat ett kommunikationssystem som är lika avancerat som det primater och surrikater har. Resultaten publiceras i Proceedings of the Royal Society Biological Sciences.

Vanligen flyr lavskrikor och andra bytesdjur så fort de upptäcker rovdjuren, men när de möter vilande rovdjur närmar de sig och retar rovdjuren trots risken som detta medför. Forskaren Michael Griessers studie vid institutionen för ekologi och evolution visar att de retsamma lavskrikorna använder sig av olika läten beroende på vilken kategori av rovdjur det handlar om, men också beroende på hur stort rovdjuret är. Enligt studien spelar båda faktorerna in, eftersom olika rovdjur använder sig av olika sätt att jaga bytesdjur.

– Lavskrikornas tjattrande är mycket komplext, de använder sig av över ett dussin olika läten när de retas. En del läten är specifika för hökar och ugglor, som är deras huvudsakliga fiender, medan andra läten används även i andra sammanhang, förklarar Michael Griesser.

De retande lavskrikorna anpassade dessutom sina läten efter den egna gruppens sammansättning. Familjegrupper för mycket mer ljud än grupper där individerna inte är släkt med varandra. Det enda andra djur som har en jämförelsevis lika stor ”vokabulär” när de retar rovdjur är surikater, ett litet däggdjur som också lever i familjer.

– Resultaten från den här studien visar, tillsammans med tidigare studier vi gjort, att hoten från rovdjur har spelat en viktig roll för uppkomsten av sofistikerad kommunikation bland djur, säger Michael Griesser.

Inte bara våra förfäder utan också andra djur som lever i familjegrupper verkar alltså överlista rovdjur med hjälp av sina kognitiva förmågor. Sofistikerad kommunikation gör det möjligt att minska risken för att de egna familjemedlemmarna faller offer för rovdjur, vilket i slutändan främjar de egna generna. Djur som lever i anonyma grupper av obesläktade djur kan däremot hoppas på att andra individer i samma grupp blir rovdjurens nästa måltid, och saknar därför komplexa kommunikationssystem.

Michael Griesser arbetar numera vid Sveriges lantbruksuniversitet, men har genomfört studien vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Michael Griesser, 073-705 30 97 eller 070-694 32 86, e-post: michael.griesser@ekol.slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera