Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

30 maj 2008

De medeltida gotlänningarna: Pirater, profitörer, producenter och partners

Under slutet av 1100-talet sökte sig alla Östersjöns äventyrare till Gotland, från baltiska pirater och långväga handelsmän till korstågsriddare. I Visby erbjöds alla en hamnplats, så länge de respekterade gotlänningarnas hamnfred – Pax porta – och använde de gotländska mynten, de första som präglades i området. En ny avhandling i arkeologi från Stockholms universitet berättar om mynten och historien omkring dem.

De första medeltida mynten i norra och östra Östersjöområdet började präglas på Gotland i början av 1100-talet. De användes över ett stort område runt Östersjön under början av medeltiden och var till och med vanligare än de kungliga mynten i sydöstra Sverige. De hade förebilder från nordvästra Tyskland och Friesland, men en egen viktstandard och blev i sin tur standard för de första baltiska myntningarna. Men varför uppstod denna myntning överhuvudtaget?

– Det var inte främst av ekonomiska skäl utan som en del av ett nätverksbygge som gotlänningarna ägnade sig åt under 1100-talet. Ön låg klämd mellan flera starka viljor och makter i området, så det var nödvändigt att bygga en egen plattform, säger Nanouschka Myrberg, arkeolog vid Stockholms universitet.

Genom läget i Östersjön var Gotland under 1100-talet en viktig anhalt både för ryska och tyska handelsmän, och för alla de korstågsfarare som var på väg över havet under den här tiden då svenskar, danskar och tyskar tävlade om att ta för sig av ”hedningarnas” områden.

– Gotlänningarna själva verkar ha varit måttligt intresserade av att delta i korstågen, de var alldeles för tätt knutna till sina grannar i öst. Men de lät korstågen passera över ön, samtidigt som de själva producerade vapen till dem som skulle omvändas, säger Nanouschka Myrberg.

I det vikingatida hamnläget vid Vi växte därför den medeltida staden Visby snabbt fram under 1100-talet. Där möttes alla de som färdades över haven, på ett (oftast) fredligt sätt, under gotlänningarnas beskydd. Hamnen befästes med ett vakttorn, en så kallad kastal, idag kallad Kruttornet, men lika viktigt var att man kunde erbjuda en trygg handelssituation där mynten utgjorde en del. Genom mynten markerades vilka som hade rätten till Visby och de användes förmodligen också för att utnyttja de besökande ekonomiskt.

– Kanske tvingades besökarna betala tull, hamnavgift eller växla in sina egna mynt för att kunna handla och skaffa förråd i staden, säger Nanouschka Myrberg.

En av mynttyperna har inskriften ”Pax Porta Nova” som syftar på hamn- eller portfred, vilket visar att just möjligheten att skapa en fredlig situation för besökarna var bland det viktigaste som gotlänningarna kunde erbjuda sina besökare. Att använda en tydligt kristen bildvärld på mynten var också ett sätt att få den katolska kyrkan att acceptera den gotländska handeln, som i stor utsträckning verkar ha baserats på slavar och vapen.

– Under den här turbulenta tiden använde gotlänningarna både gamla och nya nätverk i öst och väst för att skapa sig ett eget värde i både ekonomisk och immateriell bemärkelse. De egna mynten och en trygg hamn för besökare var viktiga delar av den strategin, säger Nanouschka Myrberg.

Avhandlingens namn: Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning, ca 1140-1220.

Ett abstract finns att ladda ner på http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=7546

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Nanouschka Myrberg, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 070-4941144, e-post nanouschka.myrberg@ark.su.se

För bilder på mynten eller Nanouschka Myrberg, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera