Jojk betyder betydligt mer än folk tror

Liksom språket, dräkten och renarna är jojken ett av grundelementen i den samiska identiteten. Berättande jojkar har funnits i Västerbotten och i södra Norrbotten åtminstone fram till 1960-talet. Människor har sin egen vuolle, det vill säga jojk, liksom djur och natur.

– Tidigare forskning har fokuserat på musiken, men jag har intresserat mig för vad man berättar i jojken och i vilka sammanhang den framförs, berättar Krister Stoor. En jojk hör alltid nära samman med en viss, miljö, person eller natur.

I avhandlingen “Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser” visar Krister Stoor att en jojk börjar långt innan sången börjar och kan sluta långt efter. Tal och sång är starkt förknippade med varandra, liksom samspelet mellan jojkare och lyssnare. Det talade ordet har nycklar som är betydelsebärande för innehållet i sångtexten och det underförstådda budskapet. För att förstå behöver lyssnaren kunna koderna som finns i jojken. Jojkaren i sin tur anpassar sig till lyssnaren och situationen.

De jojkar som Krister Stoor har analyserat är insamlade under 1900-talets första hälft och finns nedskrivna och inspelade i svenska arkiv och museer. Fyra olika jojkutövare analyseras i avhandlingen, en femte som jämförelse.

– Jag har strävat efter att ge ett inifrånperspektiv i min analys av jojken, säger Krister Stoor. Genom att teoretiskt utgå från samiska jojkare och samiska författare som beskrivit jojken får man en bild hur jojkutövarna tänker och hur strukturen ser ut i jojkberättelserna.

Sara Maria Norsa, Arjeplog och Nils Petter Svensson, Arvidsjaur, representerar båda en skogssamisk jojktradition där både tal och sång är viktiga ingredienser i jojken. Norsa är en mycket god berättare och hennes jojkar är goda historielektioner om gamla traditioner. Svensson blandar det talade budskapet med det sjungna. När han jojkar sin fader växlar han mellan tal och sång och det blir också en växling i perspektivet i vuollen; när han talar så gör han det utifrån sin fars perspektiv. Vuollen till fadern är ett exempel på en komplex jojk med flera parallella handlingar och motivkretsar som flätas in i varandra. Jojken om Svenssons fader handlar lika mycket om faderns goda hund, Nils Petter Svenssons mor och hur man sköter renar på ett bra sätt. Dessutom ger den en bra bild av relationen inom familjen.

Knut Sjaunja är fjällsame och kommer från Gällivare. Han representerar en mer nordlig jojktradition men hans jojkning påminner starkt om traditionen längre söderut i det att han gör en levnadsbeskrivning. Jonas Eriksson Steggo är från Arjeplog och har också han en episk berättarstil. Om man inte ser jojken som både tal och sång är det i praktiken omöjligt att säga när hans jojkning börjar eller slutar. Hans brorson Jonas Edvard Steggo fungerar i avhandlingen som en jämförelse i traditionen mellan generationer.

Fredag den 21 september försvarar Krister Stoor, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet sin avhandling med titeln “Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser. En studie av jojkens narrativa egenskaper.” Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor John Weinstock, Dept. of Germanic Studies, University of Texas-Austin.

Författaren är uppväxt i Kiruna, men har varit bosatt i Umeå sedan 1983. Författaren studerade på Kulturvetarlinjen vid Umeå universitet med etnologi som huvudämne. Sedan 1989 har han varit med och utvecklat ämnet samiska kulturstudier, där han också dagligen undervisar. Författaren är även aktiv på musikscenen som jojkare i gruppen Trio Moivi och som sångare i Björkstakören.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta Krister Stoor 090-786 6998, 070-620 7998 eller krister.stoor@samiska.umu.se