Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

22 maj 2006

EU-arbetet förändrar spelreglerna för den svenska demokratin

Vad gör de egentligen nere i Bryssel? Vilka krav ställs på Sverige i internationella förhandlingar? Hur ska de svenska tjänstemännen och politikerna bete sig för att passa in? Och är arbetet demokratiskt? Det är frågor som doktoranden Åsa Vifell besvarar i en ny avhandling i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

I avhandlingen har Åsa Vifell intervjuat departements- och myndighetstjänstemän och politiker i Sverige om deras arbete i internationella förhandlingar. Hon har också suttit med under förhandlingsmöten och på andra sätt följt svenska aktörers arbete med internationella frågor.

Sverige har varit medlem i EU i över tio år och har deltagit i andra internationella organisationer, till exempel FN, under en lång tid. Effekterna av detta kan ses inte bara i termer av ny lagstiftning och nya regler som de svenska medborgarna måste följa, utan även genom att arbetssätten i den svenska förvaltningen anpassats till hur det internationella och europeiska samarbetet fungerar. Exempelvis är arbetet mer informellt och tempot snabbare internationellt. Dessutom är de folkvalda politikernas kontroll över de internationella processerna mycket begränsad. Åsa Vifell ser dock även fördelar med de arbetssätt som utvecklas i internationella organisationer.

– Det goda samarbetet inom grupperna ger en ökad effektivitet och öppnar för att länder tillsammans når nya och bättre lösningar i gemensamma frågor, säger hon.

När svenska tjänstemän och politiker blir en del av internationella beslutsprocesser ställs det en mängd krav på hur de ska bete sig. Bland annat krävs det en samordnad nationell ståndpunkt och även mycket informella kontakter för att få reda på vad som händer. Det är också viktigt att känna till en frågas historia och terminologi om någon ska lyssna på vad man säger i förhandlingar. Enligt Åsa Vifell innebär detta samtidigt att det skapas hinder för utomstående aktörer.

– Att som brukligt är använda nätverk som en metafor för hur internationellt arbete går till är missvisande, säger hon. Istället handlar det om slutna enklaver.

Kraven i de internationella sammanhangen gör att ett visst arbetssätt med små, väl samordnade och informella grupper eller enklaver som jobbar med de internationella frågorna, blir det effektivaste. Dessutom tycks dessa grupper bli så invävda i det internationella arbetet att de delvis blir bortkopplade från det svenska politiska systemet och dess regelverk. Insynen och möjligheterna att utkräva ansvar, eller att för utomstående påverka arbetet, begränsas starkt, anser Åsa Vifell.

– Dessutom är det problematiskt för demokratin att anpassningen i Sverige till stor del skett informellt och inte åtföljts av någon politisk diskussion eller ändringar i formella strukturer, säger hon.

Avhandlingen innehåller studier av förhandlingar inom EU:s sysselsättningsstrategi, klimatförhandlingarna inom FN och WTO-förhandlingarna.

Avhandlingens titel: Enklaver i staten. Internationalisering, demokrati och den svenska statsförvaltningen.

Disputationen sker den 24 maj i G-salen, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Åsa Vifell tfn 08-674 75 15, mobil 0704-97 12 96, e-post asa.vifell@score.su.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera