Tjernobylolyckan orsakade cancerfall i Sverige

Ett statistiskt säkerställt samband mellan radioaktivt nedfall från Tjernobylolyckan och en ökning av antalet cancerfall i de mest utsatta områdena i Sverige redovisas i en ny studie av forskare vid Linköpings universitet, Örebro universitet och Landstinget i Västernorrlands län.

Studien som är den första som visar på ett sådant samband, publiceras i decembernumret av den vetenskapliga tidskriften Journal of Epidemiology and Community Health.

Ökning av cancerfall kopplade till Tjernobylolyckan har tidigare konstaterats i studier gjorda inom det forna Sovjetunionen.

Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986 nådde en del av det radioaktiva utsläppet med vindens hjälp Sverige. Kraftiga regn bidrog till att en förhållandevis stor mängd, cirka 5 procent av vid olyckan totalt frigjort cesium-137, föll ned över Sverige, framförallt efter Norrlandskusten och i norra Svealand. Nedfallet i Sverige var ojämnt fördelat och jämfört med områden nära kärnkraftverket i Tjernobyl avsevärt mindre. Kunskapen om det radioaktiva nedfallets möjliga hälsoeffekter ledde vid tiden för Tjernobyl-olyckan till ett flertal åtgärder för att minska dessa effekter.

Den nu publicerade studien avser att bidra till att ge svar på frågan om det finns en ökad cancersjuklighet som skulle kunna vara kopplad till detta nedfall. Studien är upplagd så att församlingarna i de sju nordligaste svenska länen indelats i sex klasser utifrån markbeläggningen av cesium-137. De flesta av församlingarna i de sju länen, 333 av 450, drabbades av nedfallet. En klass innehållande 117 församlingar fick inte något nedfall och individerna i dessa har utgjort studiens kontrollgrupp. De personer i åldrarna 0-60 år som var bosatta i de studerade länen och med samma adress såväl 31 december 1985 som 31 december 1987 har följts med avseende på cancerutveckling. Vid studiens början ingick 1 143 182 individer och det inträffade 22 409 cancerfall åren 1988 fram till och med 1996.

Det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan graden av nedfall och en observerad ökning av antalet cancerfall. Ökningen gäller alla typer av cancer sammantagna. Däremot ses ingen tydlig effekt för enskilda cancerformer, inte heller för sådana som har ansetts vara särskilt strålkänsliga t.ex. leukemi eller sköldkörtelcancer.

Det framstår som anmärkningsvärt att en ökning av cancersjukligheten skulle ha kunnat inträffa redan efter en så relativt kort tid efter olyckan, men en sådan kort tidsperiod är beskriven för grupper utsatta för radioaktiv strålning. Om det funna sambandet inte beror på slumpen, eller andra okända störfaktorer än de som forskarna korrigerat för i analysen, så är en möjlig förklaring att strålningen påskyndat tillväxten av redan bildade tumörer i deras tidiga stadier snarare än att nya tumörer skulle ha uppstått.

Kontaktinformation
Närmare upplysningar:

Martin Tondel, specialistläkare, Avd för yrkes- och miljömedicin, Linköpings Universitet, 013-221454, martin.tondel@lio.se

Peter Hjalmarsson, folkhälsovetare, Avd för socialmedicin och folkhälsovetenskap, Linköpings universitet, 013-228875, peter.hjalmarsson@ihs.liu.se

Lennart Hardell, professor, överläkare, Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro, 019-6021000, lennart.hardell@orebroll.se

Göran Carlsson, överläkare vid Landstinget i Västernorrland, f.n. regeringsrådgivare vid Hälsoministeriet, Zambia , +260 96 86 02 50, goran.carlsson@uudial.zm