Den senaste istiden påverkar fortfarande vattendragen i norra Sverige. Naturliga hinder formar flödet och stoppar växter från att spridas, visar forskning från Umeå universitet.
Vattendragen i norra Sverige rinner genom terräng som formats av den senaste istiden. Landskapet är fullt av sjöar och täckt av grus, sand och stenblock – material som isen en gång förde med sig.
En ny studie visar att dessa naturliga hinder stör vattenflödet, bromsar transporten av sediment och begränsar spridningen av växtfrön. Det här påverkar både vattendragens form och växtlivet längs stränderna.
– Vi såg att dessa landskap är naturligt fragmenterat, och att lokala förhållanden – som sedimenttyp och närhet till sjöar – spelar en mycket större roll än man tidigare trott, säger Lina Polvi Sjöberg, universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Bryter mot mönster
Forskarna har undersökt två avrinningssystem, Bjurbäcken och Hjuksån i norra Sverige. De ligger ovanför respektive nedanför den högsta kustlinjen efter senaste istiden. Med hjälp av kartor och fältstudier analyserades vattendragens form och växtliv längs flera mil av stränderna.
Resultaten går emot etablerade teorier om att vattendrag blir bredare och mer artrika nedströms. Forskarna såg varken tydliga samband mellan avrinningsområdets storlek och fårans bredd, eller någon konsekvent ökning av mångfalden av växter nedströms.
– Nedanför den högsta kustlinjen såg vi lite starkare mönster, troligen för att marken där består av finare sediment från havet. Men överlag gör förekomsten av sjöar och grova avlagringar från istiden att de förväntade trenderna nedströms uteblir, säger Lina Polvi Sjöberg.
Växtlivet påverkas
Studien visar att sjöar stoppar växtfrön från att spridas vidare med vattnet, vilket gör att växtlivet skiljer sig längs olika delar av vattendragen. Forskarna såg också ett oväntat mönster: artdensiteten, det vill säga antalet arter på en viss yta, var oförändrad eller till och med lägre nedströms.
Resultaten har betydelse för restaurering av vattendrag i områden som formats av inlandsisen. Passiv återhämtning, där växterna kommer tillbaka naturligt, kan vara otillräcklig. I stället kan aktiva åtgärder som plantering och fysisk omformning av vattendraget krävas.
– Restaureringsstrategierna måste anpassas till de lokala förhållandena, säger Lina Polvi Sjöberg.
Vetenskaplig artikel:
Disrupted geomorphic and biotic stream connectivity in paraglacial regions, Communications Earth & Environment.
