Människor rörde sig långt över Europa redan under bronsåldern. Det visar analyser av kvarlevor från mäktiga gravar i Seddin i norra Tyskland. Studien tyder på att flera av de begravda inte kom från trakten – de kan ha vuxit upp i Skandinavien och tillhört en samhällelig elit.
Seddin i norra Tyskland har flera lämningar från bronsåldern. Mest känd är Kungsgraven som upptäcktes runt år 1900.
Nu har forskare för första gången gjort bioarkeologiska undersökningar av mänskliga kvarlevor från området. Genom att analysera ben i innerörat som bevarar kemiska spår från uppväxten – en så kallad strontiumprofil – kunde de se att flera av de begravda personerna tycks ha vuxit upp någon annanstans.
– Vi har nu kunnat fylla en kunskapslucka om bronsåldersbefolkningen i norra Tyskland, genom att undersöka gravarna i Seddin. Resultaten visar att dessa individer hade ett främmande ursprung. Men eftersom de mänskliga kvarlevorna vi undersökt kommer från monumentala gravhögar, representerar de inte hela befolkningen utan bara eliten, säger arkeologiprofessor Kristian Kristiansen vid Göteborg universitet i ett pressmeddelande.
Kan ha vuxit upp i Skandinavien
Enligt forskarna tyder studiens resultat på att Seddin var ett viktigt centrum för internationella kontakter mellan 900- och 700-talen före vår tideräkning.
– Det återspeglas i det faktum att de flesta begravda individer uppvisar en icke-lokal, främmande strontiumsignatur, säger forskningsledaren Anja Frank vid University of Hamburg.
De kemiska spåren som bevarats i skeletten pekar på att personerna i gravarna kan ha vuxit upp i södra Skandinavien, Centraleuropa och möjligen i norra Italien.
– Detta stämmer väl överens med de arkeologiska fynd som visar på en intensifierad handel mellan dessa regioner, fortsätter Kristian Kristiansen.
Mäktig elit rörde sig över kontinenten
– Gravarna och gravgåvorna som studerats tidigare vittnar om att det funnits en mäktig elit i Seddinregionen med tillgång till långväga förbindelser över hela kontinenten, säger Serena Sabatini, arkeolog vid Göteborgs universitet.
Men att många av de bronsåldersmänniskor som begravts i Seddin också verkar ha vuxit upp i andra delar av Europa förvånar forskarna.
– De stora antalet individer som uppfostrats i avlägsna regioner var en överraskning och öppnar upp för nya idéer kring komplexiteten i bronsålderssamhällen, säger Serena Sabatini.
Grundämnet strontium – ett geografiskt fingeravtryck
Genom att mäta strontiumisotoper i innerörats ben – som bildas under barndomen och bevarar kemiska spår från mat och dryck som vi får i oss just under denna period av våra liv – kan man med stor sannolikhet avgöra om en person har vuxit upp i området där den är begravd.
Om strontiumvärdena i benet inte matchar den lokala miljön där personen är begravd, tyder det på att individen vuxit upp någon annanstans. Att exakt avgöra varifrån personen kom är svårare, eftersom flera områden kan ha liknande strontiumvärden. Därför kombinerade forskarna kemiska data med arkeologiska fynd för att snäva in ursprunget.
Forskarna analyserade kremerade kvarlevor från fem gravplatser i Seddinområdet, bland annat den berömda gravhögen ”Wickbold I” från 800-talet före vår tideräkning. Individerna tros ha tillhört det övre skiktet i samhället eftersom de begravts i pampiga gravhögar.
Vetenskaplig artikel:
A Late Bronze Age foreign elite? Investigating mobility patterns at Seddin, Germany, Plos One.
