Fri lek går före undervisning i svenska förskolor

Frida Åström vid Jönköping University har i en avhandling undersökt hur förskoleverksamhet bedrivs i Sverige, Portugal och USA. Resultatet tyder på skillnader både mellan och inom länderna.

– Avhandlingen visar att förskolepraktiker varierar ganska stort mellan förskolor i de tre deltagande länderna, framför allt mellan svenska förskolor som följer den socialpedagogiska traditionen, och amerikanska och portugisiska förskolor som följer den tidiga utbildningstraditionen, säger Frida Åström, doktorand på högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.

Mer fokus på lek i Sverige

Hennes studier visar att fri lek är framträdande i svenska förskolor, medan lärarledda helgrupper dominerar i Portugal och USA. Svenska förskolebarn engagerar sig även i utomhusaktiviteter och samspel i små grupper. I de andra länderna är samspelet mellan barnen mindre och mer fokus ligger på lärarledd undervisning.

Skillnader syns också i ämnesinriktning. Portugisiska och amerikanska barn ägnar sig mer åt läs- och skrivkunnighet, men också mer matematik jämfört med svenska barn.

Konstruktionslek, där barn leker och bygger med olika material, skapande verksamhet, musik och enklare lek är vanligare i svenska förskolor. Här finns också en större variation i förskolepersonalens arbetsuppgifter.

– Skillnader i förskolepraktiker mellan länder synliggör olika värderingsgrunder och mål med förskola i olika länder, och har betydelse för hur vi ser på kvalitet. I svensk förskola behöver vi troligen fokusera mer på samspel mellan barnen och barngruppens påverkan samt på förskolepersonalens skicklighet att hantera barngruppen, och inte enbart deras undervisningsinsatser, säger Frida Åström.

Riskfaktorer för låg delaktighet

Avhandlingen har även tittat på svenska förskolebarns delaktighet, det vill säga både deras närvaro och engagemang i förskolan.

Här visar studierna att barn som hade ett annat modersmål än svenska tenderade att uppvisa låg delaktighet i fri lek. Detta märktes även bland barn som gick på samma avdelning där flera barn hade ett annat modersmål.

Barn med funktionsnedsättningar, eller i behov av särskilt stöd, visade däremot inte någon lägre delaktighet.

– De barn som uppvisade lägst delaktighet i studien verkade osynliga för förskolepersonalen. Förutom fler barn med annat modersmål än svenska fann vi få kännetecken för denna grupp. Tidigare studier visar dock att barn som inte stör verksamheten, utan kanske bara är passiva, samt barn med annat modersmål än svenska, sällan får särskilt stöd av förskolepersonalen, säger Frida Åström och fortsätter:

– Som förskolepersonal finns det därför anledning att fokusera lite extra på barn med annat modersmål, samt barn som är passiva eller sällan engagerade i lek, säger Frida Åström.

Mer forskning behövs

Enligt Frida Åström bör forskning om inkludering i förskolan inte alltid utgå från barn med specifika egenskaper som funktionsnedsättningar. Det kan dröja till skolåldern innan diagnoser fastställs, och det finns en risk att missa barn med låg delaktighet men som kanske inte stör verksamheten.

Hon lyfter även fram att framtida studier bör undersöka sambandet mellan förskoleverksamhet, andel förskollärare, kvaliteten i huvudmannaskap samt ledarskap hos rektorer. Även socioekonomiska aspekter inom förskoleområdet bör undersökas mer, enligt Frida Åström.

– Vi behöver även fler studier som tittar på vilka förskolepraktiker som ger önskade effekter för barnen, ur ett svenskt och socialpedagogiskt perspektiv, säger hon.

Avhandling:

Everyday life in preschool – Swedish and international approaches, Jönköping university.

Kontakt:

Frida Åström, doktorand på högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University, frida.astrom@ju.se