Psykiatriambulans ger bättre akutvård

Tänk att du mår så dåligt att du funderar på att ta livet av dig. Ambulansen kommer och ambulansteamet vill absolut köra dig till psykiatriakuten. Situationen blir stökig och det slutar med att du blir hämtad av polisen. Något som de flesta skulle uppleva som fruktansvärt och stigmatiserande.

Omhändertagandet vid akut psykisk ohälsa behöver förbättras och psykiatriambulanser hade redan prövats i Stockholm och Göteborg. Politikerna inom Region Skåne fattade därför beslutet att införa en psykiatriambulans på prov under två år. Den skulle utgå från Malmö och betjäna även närliggande kommuner. (Se fakta längre ner om psykiatriambulansen)

– Dessutom önskade politikerna att ambulanssjuksköterskornas kompetensutveckling skulle utvärderas genom en vetenskaplig studie och uppdraget gick till oss på Medicinsk service, säger Bodil Ivarsson, forskningschef vid Medicinsk service i Region Skåne.

Öka ambulanspersonalens kompetens

Samtidigt fick Charlotta Sunnqvist, som är specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård och docent i vårdvetenskap vid Malmö universitet, en förfråga från chefsläkaren vid psykiatrin i Region Skåne, att göra en studie kring patienters, vårdpersonalens och anhörigas upplevelser av bemötande under pilotprojektets gång. Vi återkommer till hennes forskning längre fram i artikeln.

För att kunna kartlägga ambulanssjuksköterskornas kompetensutveckling gjordes först en baslinjemätning av deras kunskaper. De fick besvara nio frågor baserade på ”Första hjälpen till psykisk hälsa”.

– Efter ett år fick de som hade deltagit i pilotprojektet besvara samma frågor en gång till, och resultaten från pilotprojektet visade att kompetensen utvecklats, säger Bodil Ivarsson som också är docent vid Lunds universitet.

Ett område där det skedde stora förbättringar var att lyssna och veta vilka tecken man ska vara uppmärksam på när man talar med någon som mår psykiskt dåligt.

Att observera är viktigt

– Det gäller att lyssna aktivt och observera patienten. Hur är personens kroppshållning, mimik, går det att få ögonkontakt? Det är också viktigt att lägga märke till hur de pratar, om de har latens i talet, det vill säga om orden dröjer, eller om de har svårt att sitta still. Man ska observera lika mycket som man ställer frågor och lyssnar. Vi kallar det för att göra en psykisk status, säger Charlotta Sunnqvist.

Andra områden där det hade skett tydliga förbättringar var att kunna föreslå åtgärder som kan underlätta för patienten, som till exempel avstyrande handlingar och copingstrategier. Ambulanssjuksköterskorna menade också att de hade blivit säkrare i att kunna hänvisa patienter, som de bedömde som inte akut suicidala (självmordsbenägna, redaktionens kommentar), till olika vårdgivare, andra än psykiatriakuten. Det kunde även vara annan form av relevant hjälp som till exempel kommunen eller olika föreningar kunde erbjuda.

Fråga om självmordstankar

Ett svar förvånade dock. På fråga om de vågade fråga om suicidtankar skattade de sin förmåga högre före utbildningen i psykiatriambulansen än efter. Förklaringen fanns i att de tidigare saknade kunskap om att ställa följdfrågor.

– Det är stor skillnad på att ha suicidtankar och att faktiskt ha en plan på hur man tänker gå till väga. Man måste ställa följdfrågor kring nedstämdhet, dödstankar, planer, suicidal kommunikation, den sociala situationen och tidigare sjukdomar. Det gäller att lägga ihop pusselbitar för att skaffa sig en helhetsbild och kunna göra en riskbedömning, säger Charlotta Sunnqvist.

Lättare att ta hand om patienterna

Över lag kan projektet sammanfattas med att psykiatriambulansen öppnade för nya vägar att ta hand om personer med psykisk ohälsa. Teamet i psykiatriambulansen hade tillgång till patientens journaler, något som man inte har i ”vanliga” ambulanser. Det underlättade för att kunna agera på platsen, till exempel att ge patienten mediciner, att lugna ner personen och våga låta hen stanna hemma. Det blev också möjligt att skriva en notering till behandlande läkare om vilka åtgärder som vidtagits på plats och med uppmaning att ta kontakt med patienten.

– Många av dessa patienter har en vårdplan och ser det som ett misslyckande att behöva åka in akut. Genom att bli bättre på triagering, att bedöma allvaret i situationen, vågade man låta fler stanna hemma. Och i de fall där sjukhusvård ansågs nödvändig kunde fler, med hjälp av god samtalsteknik, förmås att följa med frivilligt, utan tvång, säger Bodil Ivarsson.

Teamet i psykiatriambulansen utvecklade också ett bra samarbete med polisen. Polisen, som ibland kallas till larm vid psykisk ohälsa, kunde själva kontakta psykiatriambulansen för att få stöd. Och tvärtom kunde de följa med ambulansen till larm med våldsinslag men hålla sig i bakgrunden om deras insats inte behövdes.

Hur upplevde patienterna bemötandet?

Medan studierna från Bodil Ivarssons forskningsgrupp hade till uppgift att på ett vetenskapligt sätt utvärdera ambulanssjuksköterskornas kompetensutveckling och psykiatriambulanskonceptet, så tog Charlotta Sunnqvists forskargrupp sig an forskning om patienters, vårdpersonalens och anhörigas upplevelser av bemötande.

– Vi har publicerat resultat från en första pilotstudie. Den är för liten för att kunna dra några generella slutsatser och vi håller nu på med att samla in deltagare till en större studie.

Trots att underlaget är litet visar de preliminära resultaten på att patienterna upplever en stor skillnad i bemötande som de får genom psykiatriambulansen.

Viktigt att bygga förtroende

– Det kan handla om så enkla saker som att psykiatrisjuksköterskan sätter sig ner, i ögonhöjd med patienten för att få bättre kontakt. Det gäller att förmedla budskapet: ”Just nu är du den viktigaste, jag vill lyssna på dig. Berätta hur du mår”, säger Charlotta Sunnqvist och fortsätter:

– Det är viktigt att skapa en god allians mellan sjuksköterskan och patienten för att bygga upp ett förtroende. Flera av de intervjuade patienterna i studien kunde vittna om att de kände sig sedda som individer, som vanliga människor som för tillfället mådde dåligt. Om sjuksköterskan gjorde bedömningen att det behövdes sjukhusvård följde patienten ofta med frivilligt, utan tvång, eftersom hen litade på sköterskan.

Insamlingen av ett större deltagarunderlag till studien kommer att fortsätta året ut och ska därefter sammanställas. Verksamheten med psykiatriambulansen har däremot permanentats i Malmö och kommer nu att köras på prov även i Helsingborg med omnejd.

Bild: Sven Wennerström

Psykiatriambulansen har ingen brits

• I pilotprojektet ingick en psykiatriambulans som alltid var bemannad med en ambulanssjuksköterska, specialist inom ambulanssjukvård och en psykiatrisjuksköterska, specialist inom psykiatrisk vård.
• Ambulansen, som från utsidan ser ut som en helt vanlig ambulans, saknar brits och är i stället utrustad med stolar för att möjliggöra samtal mellan sköterska och patient.
• Psykiatriambulansen var i tjänst alla dagar mellan klockan 15 och 01, den tid då SOS-alarm får flest samtal gällande psykisk ohälsa.
• Totalt utbildades sju ambulanssjuksköterskor inom projektet.

Text: Eva Bartonek Roxå

Denna artikel publicerades först hos Vetenskap & Hälsa.