Mygghjärnans sätt att förnimma människans doft har avslöjats

De flesta av världens stickmyggor är inte så noga med vems blod de suger i sig, utan det kan duga med nästan vilket djur som helst som befinner sig i närheten. Men i vissa regioner har en mygga som kan sprida sjukdomar som Zika, dengue och gula febern – Aedes aegypti, eller gulafebernmyggan på svenska – utvecklats till att vara nästan uteslutande inriktade på människor. För att överleva med en så pass smal diet, människoblod, måste de ha utvecklat ett otroligt exakt ”navigationssystem”.

Består av hundratals ämnen

Det forskargruppen från Princeton University, med hjälp av forskare vid SLU, frågade sig var hur dessa myggor kan skilja människans doft från andra djurs dofter. Det knepiga är att människans doft består av hundratals olika ämnen, och att samma ämnen, i något olika proportioner, finns i de flesta däggdjursdofter. Dessutom är inga av dessa ämnen attraktiva i sig för myggor, så utmaningen var att bestämma den exakta blandningen av komponenter som myggor använder för att känna igen mänsklig doft.

I studien har forskarna samlat in doftprover från människor och djur (hund, hamster, råtta, får och vaktel), och analyserat hur dessa ”doftprofiler” är sammansatta och skiljer sig åt. De utvecklade också verktyg som gör det möjligt att visualisera aktivitetsmönster i de delar av mygghjärnan som bearbetar nervimpulser från alla doftreceptorer som mygghonan har på sina antenner.

Myggens hjärna reagerade på doften

När myggorna utsattes för doftprover från människor och djur, såg forskarna till sin förvåning att mänsklig doft aktiverar distinkta regioner i mygghjärnan som inte aktiverades av någon djurdoft.

Forskarna tillverkade sedan en syntetisk doftblandning, som utformades så att den skulle ge upphov till samma specifika aktivitetsmönster i mygghjärnan som ”äkta människodoft”.

Bekämpa myggburna sjukdomar

SLU-forskarnas viktigaste roll i arbetet var att undersöka om den syntetiska människodoften också skulle påverka mygghonornas beteende. Detta gjordes i vindtunnelstudier, och forskarna kunde konstatera att honorna verkligen gick till väders och började flyga mot vinden när de utsattes för doftblandningen, vilket de gör när de söker efter en blodmåltid.

De nya upptäckterna har gett nya insikter om hur mygghonor i sin jakt på blod lokaliserar oss människor. Upptäckterna kan också ligga till grund för utveckling av nya doftblandningar som kan användas till myggövervakning och kontrollåtgärder, och därmed hjälpa oss att bekämpa myggburna sjukdomar som fortfarande drabbar miljontals människor varje år.

Vetenskaplig artikel:

Mosquito brains encode unique features of human odour to drive host seeking.

Kontakt:

Rickard Ignell, professor, Institutionen för växtskyddsbiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, rickard.ignell@slu.se